Vi har, precis som några av er uppmärksammat på min instagram fått in lite nya möbler i huset. Däremot är vi inte alls nöjda just nu och det är mail som skickas fram och tillbaka mest hela tiden. Kanske det sista man vill göra fyra dagar innan jul. Men jag har försökt vara lugn, och njuta av att mycket annat har kommit på plats i huset. Fönstren är tvättade och vi har installerat lampor på trädgården så jag är inte längre rädd när jag är ensam hemma. Problemet nu är att vi var lovade ett färdigt hus till jul (det var därför vi ens la pengar på inredare för att få hjälp "snabbt" annars hade jag gjort allting själv) men någonting som har blivit ganska vanligt är att folk gör ett halvt bra jobb för oss som vi sen förväntas "nöja oss med" om vi inte vill betala mer. Pratade med min mamma om just det att folk ganska ofta utnyttjar oss på det sättet för att vi i deras värld har pengar vi bara kan bränna, hade hon varit kunden hade hon aldrig fått den responsen vi har fått eller får. Vi som kunder förväntas att betala för tjänster och resultat trots att vi inte är nöjda, och vill vi bli nöjda får vi öka priset. Medan det i vanliga fall brukar vara så att man betalar för en tjänst, och får precis det som är utlovat och om inte vill företaget hjälpa till att lösa problemet så att kunden blir nöjd. För oss är det alltid tvärtom. Det gäller ganska mycket i våra liv och vi hamnar ofta i såna situationer. Bara för att man vet vilka vi är så tänker man att äsch då får dom pröjsa mer om dom vill ha mer, istället för att respektera vår tid och våra pengar precis lika mycket som andras. Vi vill ha en annan soffa än den som har blivit levererad till oss (Victor får inte plats i den som kom häromdagen) och det tar ju minst tre månader vilket gör mig lite stressad och ledsen då jag har visualiserat att bara gå runt här i mitt färdiga hus i mars och plocka med bebisens saker och planera och fokusera på min mammaledighet. Jag har ju en del att planera och fixa med för att kunna slappna av så jag har inte lust att stå här hemma och möta byggare, frakta ut soffor, måla om osv. Nu börjar vi om på noll igen. Och det är andra gången vi gör det här i huset trots att vi anlitat hjälp två gånger. Vi tänkte att poängen med att anlita hjälp är att få ett bra resultat och det relativt snabbt, men totalt så har vi väntat i sex månader på olika inredares jobb som sedan resulterat i att vi sitter här och ba jaha då får vi börja googla på soffa själva och slängt x antal kronor i sjön. Den här gången står jag dock på mig och kommer att se till att jag som kund blir nöjd. Men vi skrattar nästan åt det nu, hur saker och ting bara inte kan komma på plats. Det spelar ingen roll vart eller hur man bor, tror vi alla bara har behovet av att få komma hem till sitt och känna "ahhhhh" när man slänger sig ner i soffan. Känna känslan av "hemma". Och det får man genom att ha en soffa man tycker om, eller filtar man har valt ut eller tavlor på väggarna. Situationen känns lite frustrerande och ledsam men jag vet ju att det blir bra tillslut, tror mer att det är känslan av att bli utnyttjad som sårar mig lite och inte själva grejen att saker och ting inte blev som planerat. Det känns så märkligt bara, men har ju insett att många människor är så men det gör lika ont varje gång faktiskt och så blir jag påmind om vilken syn man har på oss. Men nog om det, jag har pratat med mina älsklingar som vanligt. Här ser ni Nellies hand och jag kan tänka mig att Mason sekund efteråt låg på golvet och grät efter att ha blivit puttad av sin storasyster. Vi har fått in julstämning här hemma <3 Victor får ett stort paket i år och när han kom hem skrek han till som ett barn. Jag visste inte att det faktiskt funkar så även med STORA killar, att man blir mer hypad över stora paket? Eller är jag gift med en femåring bara är det de? Och vi har slagit in paket <3 En kväll åt vi rester, det finns ingenting bättre. Att få lite av varje. Som ett smörgåsbord. Till det tittade vi på Hela Sverige Bakar. Helt rätt vinnare vann!!! Jag var så stressad där ett tag. Vi har fått hem paket med bebissaker som jag har beställt. Det ligger framme vid vår tv nu och det är så mysigt att få se det varje dag. Vi ska ta upp det nu när vi får gäster så det inte blir så mycket grejer överallt men sen åker det rakt fram igen. Det blir mer på riktigt då. Vår bebis fick present av Tove <3 och jag grät såfort jag såg kortet. Att mina vänner lovar att älska mitt barn är det finaste. Har ju förstått och lärt mig mycket via Sanna att har man människor runt sig som inte bryr sig om sina barn så går det sällan att ha kvar en bra relation. Vilket jag förstår mer och mer för varje dag som går, sen kräver jag inte att alla ska ÄLSKA småbarn och att inte alla kommer vilja sitta och bara prata om bajsblöjor men skulle man komma hem till oss och knappt ta sig tiden att säga hej till mitt barn skulle jag aldrig kunna ha en relation med den personen. Det är ju även en del personer i mitt liv som jag haft relationer med i många många år (en i hela mitt liv tillochmed) som inte ens har skrivit grattis till barnet. Att mitt barn ens skulle kunnat att ha en sån person i sitt liv gör mig nästan skärrad och så glad att det inte blir så. Det säger mycket om någon menar jag och såna personer kan man inte ha runt sig, även om dom är snälla mot dig exempelvis, så är den personen en viss typ av person som inte ens kan skriva grattis till ens barn i magen när man haft en fin tajt relation. Vill bara ha vettiga och fina människor som trots allt kommer ihåg det viktiga i livet och kan svälja sin stolhet och skriva ett kort meddelande eller ringa ett kort samtal. Man måste alltid välja kärlek, inte hat eller bråk. Men lycklig över att vi kommer hem i sommar och att bebisen kommer ha världens bästa människor runt sig, hen kommer vara bortskämd när det kommer till kärlek alltså. Men det är okej. Man kan aldrig få för mycket kärlek. Min mage och mitt hår växer så det knakar. Måste till frissan! En morgon skickade jag denna till Victor och frågade om han hade glömt någonting efter frukosten på morgonen. Jag har varit iväg på middag med Viggis och några andra. Såg ut såhär då! Och en dag åkte vi iväg och skänkte kläder! Jag vill hitta en bra organisation här i England som jag kan skänka till (tips mottages gärna). I Sverige finns det så många bra och OLIKA organisationer så man kan välja efter vad som känns bra för just en själv. Jag skänkte till Med Trasiga Skor förra året vilket jag kan tipsa om! Organisationen skriver ut på Facebook vad som efterfrågas just nu, exempelvis "Tjej 15 år storlek 38". Jag skulle även vilja hålla i en bloppis eller liknande och skicka alla pengar till välgörenhet men det blir svårt med all frakt osv med tanke på både miljön och kostnader och allting. Eller iochförsig, jag skulle kanske börja kunna sälja kläder på tradera och sedan ta med kläderna i resväskorna när jag åker hem? Har ni tips så kom gärna med det! Nu åker vi till engelska versionen av "Myrorna" och skänker!
