Måndagmorgon och jag vaknade vid halv sex av Ted Louie och en extrem smärta i vänster skinka. Jag har tydligen dragit hela muskeln under gårdagens bowling så vid halv sju fick jag be Victor ta över ansvaret så nu ligger jag här i sängen och jobbar istället. Idag känns allting ensamt och lite tufft mentalt så vi kikar på helgen istället. Vi tog oss ut för en lunch i lördags och jag såg ut såhär. Mina solglasögon hittar ni här! (adlink). Efter det var vi in och ut för att köpa en present till en vän som fyller år, vi hittade även två par skor till oss själva innan vi åkte hem för att äta tacos i sängen och titta på en ny serie. Men först borstade vi tänderna och nattade den här grabben. Snart ett år, min lilla älskling. Jag försöker att vara positiv och tänker på hur tufft det är för alla som har blivit drabbade med allt det här men att inte säga att jag känner en viss sorg över att vi förmodligen inte kan åka hem till familjerna för att få fira Ted Louie vore att ljuga. Det symboliserar så mycket mer än bara en födelsedag, jag såg så mycket framemot att för första gången någonsin kunna samla alla från båda familjerna OCH ha med Victor för att få fira honom. Få ha ett normalt kalas i Sverige, med kakor och mormor och kärlek. Det gör mig väldigt ledsen att det inte blir så nu. Innan läggdags läser vi alltid även en bok, i lördags blev det Alfons Åberg. Igår vaknade jag upp utvilad och till pannkaksfrukst, mumma. Resten av dagen spenderade vi hemma i pyjamas och vid sju åkte vi iväg på överraskningsfest. Vi bowlade, åt hamburgare och godis och vid elva åkte vi hem. En väldigt trevlig kväll med fina vänner.
