Man slutar ju aldrig förvånas när man går in här för att godkänna kommentarer, ni är fantastiska. Säger det återigen att det känns så fint att vi är ett gäng här inne. Typ ett "Ta ingen skit jag är en kvinna och jag är vackrast i världen gäng". Vi alla borde åka på en resa till Gran Canaria eller något och dricka bubbel och kramas en hel vecka. Prata om livet och hjälpa varandra. Tack återigen, känns skönt att ni inte tröttnar på mina långa mer tunga inlägg. Här går det iallafall undan, jag har ju predikat om att jag ska vara här i England nu och landaaaa men när ens bästa vän fyller 25 år - då dyker man upp. När jag flög hem från Sanna och John så kände jag att jag verkligen behövde vara här i England, men nu när helgen närmade sig och jag vet om att Vickan - en av mina viktigaste vänner fyller år då kändes det viktigare att åka än att landa här. Jag minns att jag lovade mig själv när jag flyttade till Victor i Lissabon att alltid prioritera mina vänner. Jag kan inte tänka mig hur jag skulle ha kunnat klara av det här nya fotbollslivet utan dom, för jag vet att vart jag och Victor än bor och vad vi än har för oss i livet så har jag mina tjejer hemma i Sverige som väntar på mig. Och dom ser mig alltid på samma sätt oavsett om jag bor i Västerås, Oslo, Lissabon eller Manchester. Oavsett om min kille spelar fotboll eller inte, om jag har pengar eller inte eller om jag är arbetslös eller inte. Ovillkorligt och så mäktigt att ingenting har förändrats under dessa åren. Det är ju alltid en utmaning för mig att packa - ni som har läst min blogg ett tag nu vet ju vad jag menar. Jag ska bara vara i Sverige till på söndag men valde att ta en stor väska iallafall, jag ska köpa med svensk mat men TROTS att jag vet det så kan jag inte hålla mig från att packa mycket. Vi ska ju ut på lördag och ALLA vet hur det är att stå där med ett alternativ, se sig själv i spegeln och önska att man borde ha tagit med sig sina svarta jeans istället eller ett par andra skor. Det är de absolut värsta jag vet att bestämma sig vad man ska ha på sig dagar innan - allt beror ju på hur man känner sig DEN dagen. Vem vet alltifrån en IBS-mage till mens-mage kan ju komma upp och så står man där med en svart tajt klänning som känns på tok för tajt eller kort. Det löste sig såklart iallafall såklart och jag fick med mig två alternativ, Victor hann stoppa mig. Nu sitter jag här på flygplatsen återigen och ska snart boarda flyget - jag är taggad och känner mig lycklig över att kunna åka hem såhär och att jag har tjejkompisar att komma hem till. Vänner är ingenting man ska ta förgivet. Jag sover på Grand inatt, jag och Elin ska iväg på ett möte och pitcha en rolig idé vi har imorgon i Stockholm. När vi har rott det här i hamn och jag kan visa er resultatet så hoppas jag och tror att ni kommer bli glada, det här projektet och idén passar verkligen mig som person. Det roligaste är nog ändå att vi kom på idén förra veckan och är redan i processen att sätta igång - heja oss!
