Vi flög ju i söndagskväll, allting gick så otroligt smärtfritt och flyget vara bara en timme och tjugo minuter. Kan ni förstå? Då hinner man ju inte ens lyfta och sätta på en podd innan det är dags att landa. Typ. Jag hade fjärilar i magen och vi båda var på väldigt bra humör. Det var länge sedan vi reste ihop nu och lika länge sedan som vi hade två dagar med bara varandra på ny mark. Så himla vackert att åka bil på kvällen, jag skrek när jag såg Eiffeltornet som glittrade i natten. Vi kom fram och checkade in på hotellet som hette Hotel de Sers, perfekt läge i stan och väldigt god frukost. Däremot dyrt för ganska små rum. Morgonrockarna åkte på och så beställde vi upp roomservice innan vi somnade framför Modern Family på Netflix. Dagen efter vaknade jag tidigare än Victor, tog mig en dusch och fixade mig i badrummet innan jag väckte honom runt halv tio. Jag hatar att sova för länge på dagarna och speciellt när man bara har 48 h i Paris. Vi åt frukost på hotellet och planerade dagen, utanför lös solen så vi bestämde oss för att strosa runt bara, ta dagen som den kom. Förresten, hur härligt är det inte att få äta crossaint till frukost? Då lever man ju. Det var så otroligt kallt i Paris och jag hade packat helt fel. Jag hade planerat varje outfit efter min skinnjacka och i bara farten bestämde jag mig för att resa i en rock istället. Det var ju väldig tur för annars hade jag frusit ihjäl. Jag började dagen med en långklänning och skinnjacka men efter tio meter fick jag springa upp och byta om. Så kan det gå om man heter Maja Nilsson och jämt tänker "Hur kallt kan det egentligen vara?". Med facit i hand kan jag konstatera att det kan vara väldigt jävla kallt. Om möjligt så blev jag ännu mer kär i han på bilderna under dessa dagar. Så tacksam över livet med honom. Vi strosade runt bland affärerna, jag hittade både en väska och skor och han en jacka. Vi hade fått tips om en restaurang och av ren slump råkade vi gå förbi den så där blev det en lunch i solen. Här mådde man bra kan jag meddela. Och ännu bättre här. Och så äääännu bättre här. Sedan fortsatte vi vår oplanerade dag. Jag och Victor är inga planerare, vi liksom tar allting som det kommer och förmodligen är det nog för att vi alltid har kunnat förlita oss på andra. När man reser är det ju ofta en i sällskapet som har gjort research eller har koll, men inte vi. Det här kan ju verkligen vara på gott och ont, för ett tag gick vi runt i två timmar för att hitta ett mysigt fik. Ingenting dög och det var dessutom ganska så svårt att hitta. Här är en mysig bild men här frös vi ihjäl och det luktade alldeles för mycket rök här inne så det var bara att leta vidare. Energinivån var påväg neråt här. Men tillslut så hittade vi till Eiffeltornet och ett mysigt café i närheten. När jag säger tillslut så menar jag efter en mil, taxi till hotellet för att lämna påsarna och en extrapromenad till fiket. Vi beställde in "lite snacks" som resulterade i en stor skål med pommes, och så dracks det öl och så pratade vi om gamla minnen. Victor pratade mycket om hur det var i skolan, han sitter inne på så mycket roligt som jag inte har någon aning om. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och så gjorde vi oss i ordning. Mer om min kostym imorgon! Victor hade fått tips av en lagkompis om restaurangen Lolita så vi testade den. <3 Hej <3 Efter det delade vi på massa god mat, den här tryffelpizzan kan ha varit den godaste pizzan jag någonsin har ätit. Att få sitta såhär och äta middag med Victor är helt klart de bästa stunderna i livet. Vi pratade om alltifrån fotboll till de drömmarna vi har i livet och om vi kommer att se på varandra likadant om 70 år som vi gör nu. Jag hoppas ju verkligen det. Det var den lilla dagen i Paris, den bästa dagen på hela 2018.
