Vilken dag det var igår! Så viktigt för mig och mitt självförtroende. Lilla jag satt på ett möte med fyra män i kostym, slängde fram min rosa almanacka och pratade om moms, skatt och fakturor - på engelska! Heja mig! För ett år sedan satt jag i lägenheten i Lissabon och grät för att jag inte förstod min första uppgift jag hade fått av min lärare i marknadsföringskursen, tänk om någon hade kunnat berätta det här för mig då. Att jag om ett år kommer att klara mig själv och sitta på ett tjusigt kontor i London med främmande män. Men kanske är det charmen med livet, att man aldrig vet vad som kommer runt hörnet. Man får liksom inte glömma bort det, att allting kan vända lika snabbt som ett ögonblick. Förresten, jag älskar London. Ångrade nästan att jag inte checkade in på hotell och stannade en dag till, bara för att suga in staden. Det får bli en annan gång. Efter mötet gick vi och åt middag på Zuma och pratade igenom allting innan jag vid nio tog tåget hem till Manchester. Spenderade hela resan med att följa allting som skedde i Barcelona via Aftonbladets live streaming. Så fruktansvärt. Finns inte så mycket mer att säga än så. Bara så fruktansvärt. What a day yesterday! So important for myself and my confidence. I sat in a office with four men in suits, put up my pink agenda and talked about taxes and invoices. If only I knew this one year ago when I could not stop crying about my first essay in the marketing course. But maybe that´s the charm in life, that you never know what is right behind the corner. Btw, I love London. I wanted to stay longer just to embrace everything. Next time! After the meeting we went to Zuma and ate dinner before I took the train home around nine.
