Imorgon flyger vi till Paris efter Victors match. Det är sån lyx att få två dagar ledigt sådär tillsammans, det sker ju så sällan och det är så tacksamt att vi då har möjligheten att åka iväg någonstans. Vi funderade på Rom eller Milano men Paris hade bäst flygtider och jag har dessutom alltid velat åka dit med Victor. Jag och tjejerna från landslaget var ju i Paris under sommaren 2016. Killarna spelade EM i Frankrike så vi tjejer och barn fick följa med på två matcher. Jag kommer ihåg att jag hade packat för sommar men vädret var dåligt och det var kallt i luften. Jag hade dessutom TOFFLOR som jag använde som skor hela resan och blev nekad på två eller tre nattklubbar. Men helt ärligt vem går ut i tofflor? Det gjorde Maja Nilsson 2016. Vi hann inte se så mycket i Paris vad jag mens, jag tror att vi var där två dagar eller något sånt men vi klämde in Eiffeltornet, shopping och flera franska restauranger. Jag vet att jag har sagt det förut men jag är så väldigt glad över att jag genom Victor får uppleva resor som dessa med landslaget. Det är så himla roligt och härligt att få hänga med tjejer som mer eller mindre lever samma liv som en. Dessutom kommer alla av oss bra överens så det blir ju ett nytt tjejgäng man får i livet, vi ses inte ofta men det är mysigt att få åka på matcher och veta att man får träffa en stor del av dom. Jag minns såväl en av dagarna, Sanna var höggravid och något hormonell (väldigt hormonell). Vi alla skulle ut och äta middag och Sanna proppsade på att hon inte kunde gå EN METER till. Så vi beställde en taxi medan resten av tjejerna gick dit vi skulle äta en typisk franskmiddag. Vi var även något sena ner till lobbyn så där hade taxin väntat på oss i en kvart och notan var redan på tok för hög. Vi hoppar in i taxin (jag är med som stöd), cirka 20 meter senare stannar taxin och vi var framme med en notan på 450 kronor. Det var en sån stund i livet som man skäms för att ha gjort en stor scen av hela grejen som sedan visade sig vara det minsta problemet i världen. "Maja jag har så ont i fötterna jag kan inte gå en fkn mil till någon fransk bistro, jag ska ha en taxi". Jag skrattar högt när jag tänker på alla minnen ifrån den resan. Enligt Sanna den sämsta resan någonsin men det var nog ändå då vi blev bästa vänner på riktigt. De finaste minnena är nog ändå hur vi spenderade varje kväll på någons av våra hotellrum, pratade om dagen och åt choklad. Vi hade knappt tid att ringa grabbarna för att vi hade så kul med varandra. Att dom spelade EM brydde vi oss inte riktigt om.
