Jag sitter i frisörstolen as we speak och får håret fixat. Äntligen! Det lyckas alltid gå en månad för länge innan jag hamnar här men det är väl kanske det som gör att det blir så härligt också. Francis hängde på och en så länge går det bra men jag vågar inte jinxa någonting. Nästa vecka har jag planerat att lämna huset helt ensam och boka in mig på ansiktsbehandling, kan vara skönt med en timme eller två helt ensam utan ansvar. Jag har länge varit sugen på att bli brunett på riktigt och det blir nog dagen. Jag älskar mitt naturliga hår med slingor från solen men det får jag gå tillbaka till i vår tänker jag. Så roligt med lite förändring. Säger jag nu, om en timme eller två sitter jag här och gråter. Vad tror ni? Maja som brunett, yaj or nay?
