Oj planen var ju att börja blogga på heltid igen och så har en hel vecka gått sen sist. Jag har haft en helt underbar vecka men det har varvats med jobbiga stunder. Nu känner jag verkligen av att jag har varit ensam en hel månad med vår fyra månaders bebis. Det är en stor skillnad att dela ansvaret med någon och även om vi har lyxen att ha hjälp av familjerna så har det varit tufft att varit ensam med honom så länge. Saknar att ta en dusch ifred utan att tänka på att han kanske har vaknat, saknar att ta en kaffe och i lugn och ro jobba. Kunna gå till frissan om jag vill eller ta ett timmes långt möte med Jonna. Saknar lite att vara Maja (får man ens säga så he he). Det här blev mycket tuffare än vad jag hade tänkt faktiskt och nu längtar jag lika mycket tills på fredag för att få träffa Victor men också för att kunna få ha famnen fri i en minut eller två. Märker hur jag blir en bättre mamma när jag får lite av båda världar. Ni har frågat om en uppdatering om TL så det kommer, det jag kan säga nu är att han är väldigt aktiv och vill väldigt mycket vilket blir svårt i den här åldern. Han är i princip bara nöjd när han får gå runt på höften och titta på saker eller när man pratar med honom, vilket är häftigt och mysigt, men blir lite komplicerat som idag när man ska packa ihop en hel sommar i två resväskor, rensa kylskåpet, slänga sopor, tvätta och städa. Nervös inför flygningen imorgon också. Jag känner mig lite nära bristningsgränsen faktiskt och har lätt till gråt, Victor saknar ju ihjäl sig efter sin son (och lite efter sin fru) så vi har det lika tufft just nu fast på olika sätt. Längtar så mycket tills på fredag, hemma i huset med dom två, förmodligen nyduschad, HEMMALAGAD mat och bara gos i soffan. Längtar efter vårt hus och hem, efter vanliga dagar och slippa packa väskan hela tiden. Borta bra men hemma bäst. Fint att det äntligen stämmer för oss nu.
