Min morgon idag och vi gick upp vid halv sju jag och Teddan till en iskall lägenhet. Vi har ju sovit med öppna fönster sen vi kom hem men nu, som jag sa igår, märker man väldigt tydligt att det är sensommar, nästan höst. Så nu stängdes alla fönster och elementen åkte på. Vi har precis badat och nu tittar vi på lite tv. Han springer in konstant till sovrummet för att väcka Victor. Efter att han kom hem från Tyskland tog det en, två dagar för Ted Louie att förstå att hans pappa var hemma igen och nu är han fastklistrad vid Victor. Han får inte ens lämna rummet utan att TL springer efter eller ropar högt efter honom. Han blir hysterisk när han åker iväg för att träna och om någon ska bära honom så är det Victor. Nästa vecka har jag barnvakt flera dagar pågrund av jobb och begravning och Victor är med landslaget men jag hoppas att det går bra. Det är våra mammor som ställer upp och han har ju träffat dom jättemycket dessa veckor så det borde gå bra men mitt dåliga samvete kom som ett brev på posten. Jag längtar så mycket efter att få jobba och det jag ska göra är väldigt stort för mig men trots det ligger det en hel del och gnager. Märkligt att jag som kvinna ger mig själv dåligt samvete för att jag ska jobba medan det för Victor är jobbigt att vara ifrån sin son men helt naturligt att han har ett jobb att sköta. Jag får tänka att vi snart är tillbaka i England och ska vara där hela hösten tillsammans. Och att man som ett och ett halvt år inte dör av att spendera några dagar med sin mormor och farmor, han kommer väl knappt att märka av min frånvaro med allt kul dom kommer att göra (intalar mig själv). Jag tror att det kluriga blir att när jag tar barnvakt så blir han utan både mig och Victor och jag är rädd att han ska känna sig otrygg att gå från att vara med oss båda konstant i två veckor till att inte se någon av oss några dagar. Victor har på papper ett mer obligatoriskt jobb medan mitt är flexibelt men med det sagt behöver jag också få saker gjort och tänker jag konstant att just mitt jobb är flexibelt så kommer ju aldrig saker att bli gjort. Hur som, det blir bra. Och jag antar att det här dåliga samvetet kommer att sitta kvar hela livet, oavsett vad jag gör och inte. Nu ska jag ta mig dagens andra kopp kaffe och hitta några kläder att ha på mig. Vid tio ska jag göra naglarna för första gången på ett halvår och sen ska vi förbi huset. I helgen blir det Stockholm, får se om vi åker idag eller imorgon.
