Hej <3 Har spenderat senaste halvtimmen med att läsa era fina kommentarer från mitt senaste inlägg. Har läst högt för Victor och hjärtat känns lättare nu. Och den där jobbiga känslan över bröstet. Det är någonting med att höra andras åsikter kring just ämnet "mamma" för man är så hård mot sig själv och att få höra att det är okej, att det är bra och rätt känns så fint. Att det faktiskt är okej. Att man bara är människa. Tar med mig så mycket av det jag har läst och några citat har fastnat redan nu som jag kommer att tänka på när det känns jobbigt. Så tack så väldigt för det, betyder så mycket och det vet ni ju men ändå. Idag var det sommar i Stockholm och efter en seg morgon hemma tog vi oss ut till Djurgården för att möta upp Kenan på en lunch. Victor är hemma igen och idag var det riktig semester-känsla i vår lilla familj. Sommar i Sverige. Jag åt pizza till lunch och efter det tog vi oss på en liten promenad vid vattnet. Vi bor relativt nära Djurgårdsrundan så jag ska lära mig rutten och sen få till dagliga promenader med TL där. Victor har ju ett tydligt träningsschema han måste följa och vill vi båda träna kommer halva dagarna gå utan att vi kan hänga eftersom att en måste vara med TL så jag får satsa på promenader nu så får jag springa iväg till gymmet dom dagarna Victor är ledig. Men den här rundan har man ju hört mycket om och det var faktiskt magiskt där ute så jag ser framemot alla promenader jag ska ta nu. Som en idyll! Sen blev det en fika i skuggan innan vi åkte runt på ärenden, har införskaffat oss TV till lägenheten och så har vi städat undan här hemma. Så skönt att vara två igen. En stor eloge till alla föräldrar som är ensamstående, herregud. Det som fascinerade mig mest var hur lite man fick gjort. Och när man väl fick en lucka var man ju för trött för att ta tag i någonting. Och då har jag bara en tvåmånaders tänk när man har fler barn, my gad. Sommaren är iallafall här och jag njuter. Eller försöker varva ner så gott det går. Har lite att stå i men nu är min lugna man hemma som alltid får mig att varva ner och inse att saker och ting alltid löser sig. Lite rädd bara att den här sommaren ska flyga förbi och att jag knappt känt mig ledig och lugn utan bara har försökt få ihop all logistik och glömt bort att njuta också. Livet är ju nu.
