Hej Maja! Jag har en fråga till dig. Hoppas du har lust att svara <3 Vad jag har förstått har du tidigare haft någon form av ätstörningsproblematik. Det har jag också, liksom en skev syn på vad som är hälsosamt och ett komplext förhållande till min kropp och hur jag äter. Tror det är ganska vanligt hos tjejer, tyvärr. Sen finns det ju olika typer av problem och olika grader av hur sjuk en är. Det jag undrar är, när du arbetar med mode och yta, är på plåtningar, är modell själv och ser andra modeller som är både större och mindre- hur förhåller du dig till alltsammans? Jag själv är känsligare i perioder, och har ofta sämre självkänsla under den perioden, då undviker jag sociala medier för att jag jämför på ett dåligt sätt, inte enbart yta, det kan vara allt möjligt i livet. Svårt att formulera vad jag menar. Tror nog att jag undrar om du har några gamla spöken kvar och hur du hanterar det idag isf? Tänker att världen du befinner dig i, alltså med mode, skönhet, kläder, kan vara sjukt stärkande, ge inspiration och insikter om att skönhet finns i allt men också vara en plats full av triggers typ. När jag var yngre (typ 25)var jag modell för en butik, de ville ha vanliga människor i alla åldrar och storlekar, men jag kände ändå innan jag skulle gå visning att jag inte ville äta vad som helst innan, blev lite stolt om de fick hämta en storlek mindre osv. Vill också bara säga att du är så jävla grym, grattis till allt du åstadkommit i yrkeslivet! Grattis och grymt jobbat också till den fina lilla familj du har och all tid och energi det kräver. Att du dessutom har arbetat mycket med dig själv och dina känslor, wow alltså - förebild! Måste också säga att jag blir imponerad av hur du lyckas vara personlig och privat. Du är så jäkla cool! Hej fina. Vilken bra och stor fråga. Även om alla mina hjärnspöken är borta nu och jag aldrig har känt mig såhär bekväm i min kropp så kommer det absolut stunder av svaghet iochmed mitt yrke. Innan min plåtning med Gina nu i slutet av augusti så kände jag mig inte alls så säker i mig själv. Det hade varit många månader av orutin, mycket god mat, lite träning osv. Innan en plåtning brukar jag förbereda mig ett tag innan, absolut inte att jag är på diet men ni vet, jag tränar regelbundet, dricker mycket vatten, går till frissan, kanske gör en ansiktsbehandling, sånt där man kanske vill göra inför någonting viktigt. Men inför det här hanns inte det med, utan plåtning föll precis efter vår semester vi fick i år. Dagarna innan kände jag mig jätteosäker men när det väl var dags så ”skärpte jag till mig”. Ganska ofta tänker jag på mottot fake it ’till you make it. Och det funkar! Jag går in i en roll och bestämmer mig för att bara köra oavsett om jag känner mig lite osäker. Jag upprepade för mig själv på gång den dagen "du är fin, du är bra, du kan det här". Istället för att tänka att byxorna kanske satt lite tajt trots allt. När jag sen såg bilderna online jämte smalare modeller så tänkte jag inte på det för en sekund, eller jo det gjorde jag ju såklart, jag tänkte på det men reagerade inte på det. Jag tycker om min kropp som den är och trivs alldeles utmärkt med min storlek. Däremot kan jag ibland få kommentarer eller att någon skickar ett meddelande fel. Ni vet när man ska skicka till en vän men råkar skicka till mig istället. Det kan vara alltifrån ”huuur kan hon vara en 34a?!” Till ”nu är hon för smal” eller ”Nu måste hon ha gått upp lite i vikt”. Det är nog ända gången jag reflekterar över mitt utseende och har jag en dålig dag kan jag absolut bli påverkad i en timme eller två av orden jag precis läste. Jag och lilla grisen, sommaren 2019. Jag minns att jag förra sommaren gjorde ett samarbete med ett företag med träningskläder och jag kände mig så fin och som mig själv i min kropp efter graviditeten och allting. Jag tänkte inte ens på att jag faktiskt vägde tio kilo mer än vad min normalvikt är utan det enda jag tänkte på var att jag kände mig snygg, fräsch och tillbaka. Kommentarerna strömmade in av kvinnor (som alla absolut bara menade väl), men det var kommentarer som jag absolut kunde ha tagit helt fel om jag var kvar i mitt gamla mönster. ”Älskar hur du omfamnar din kurviga kropp”, ”älskar att du visar att man inte behöver vara smal”, ”Så snygg när du väger lite mer”, osv. Jag var helt chockad och läste upp alla kommentarerna för Victor. Mest chockad över hur idealet faktiskt ser ut i våra huvuden. Jag som då vägde 66 kilo sågs som sån fantastisk förebild för att jag vågade stå i sport-bh och omfamna min kurviga kropp. Helt galet ju! Så den enda gången mitt yrke gör att jag reflekterar över min kropp så är det av kommentarer jag läser, inte av företagen jag jobbar tillsammans med eller i jobbsituationer. Vilket jag tycker är härligt och ett gott tecken på att vi är påväg åt rätt håll någonstans. Aldrig någonsin har något företag haft åsikter eller kommentarer om mitt utseende. Det finns inga förväntningar på hur jag ska se ut, det enda som krävs av mig är att vara mig själv. Det är det viktiga. Och det är de som i sin tur gör att deras produkter säljs. Vi kvinnor har mycket åsikter om varandras kroppar och främst om våra egna. Det är alltid där. Vi tänker på hur andra ser ut och vill gärna kommentera det, vi jämför oss med varandra och fokuserar på ett orimligt ideal. Och det är ju inte vårt fel, det är ju samhällets fel. Jag har lyxen att vara gift med en man som älskar mig precis som jag är, och om något vet jag att han gillar lite extra när jag har dom där fem kilo extra efter en härlig sommar. Och jag har lyxen att jag har kunnat ta mig ur det där helvetet där allting handlar om kalorier, vikt, kilometer och grönt tee med citron efter v a r j e måltid. Jag tror att det viktiga är att inte jämföra sig. Jag ser ut såhär. Om någon annan är mindre eller större än mig, i samma bransch som jobbar med samma varumärken, spelar ingen roll. För jag är jag, och det är också bra. Mer än bra. Och så ska det vara för alla kvinnor, oavsett yrke. Maja, hösten 2017. Här mådde jag inte alls bra och här hade jag nog min peak när det kom till mina ätstörningar. Usch, blir ledsen bara av att se den här bilden faktiskt. Jag hoppas för din skull att du snart blir bättre. Försök ta hjälp med dina tankar om du kan, hur stora eller små dom än är så är det verkligen någonting otroligt jobbigt att behöva hantera i sin vardag. Jag kom till insikten att livet, faktiskt, är för kort för att fokusera på några kilon hit eller dit, lite hull på magen eller runda kinder. Mitt liv består av så många fler härliga moment än vad det gjorde när jag var inne i det där. Min vardag är fantastisk i jämförelse med då. Det är ju livets extra glitter att kunna äta choklad när man känner för det, dricka vin utan en dålig tanke i huvudet och äta pasta en vanlig hederlig tisdag utan konstigheter. Och mina tankar och min energi går till mycket viktigare saker, så som min familj, mina karriärsdrömmar och livet i allmänhet än vad det gjorde förut. Jag har aldrig varit såhär på G i mitt liv, och det är jag helt övertygad handlar om just det, att jag fokuserar på rätt saker. Dessutom så är det mycket härligare att tänka på det fina och bra i livet, hela ens hjärna och aura blir mer ljus när ens tankar går till r ä t t saker. JAG LOVAR! Det hänger verkligen ihop. Jag, idag! Lev livet NU. Och kom ihåg att man är så vacker oavsett storlek eller form. Det kommer inifrån, själen är vad som lyser igenom på en människa och vad som i sin tur gör en vacker, tycker iallafall jag. Och tack för dina fina fina fina ord <3. Jag blev väldigt glad av att läsa det. Stor kram
