God kväll på er. Åh jag har längtat efter att få skriva här inne idag och nu, när TL har nattats och sushi är påväg hem till den här gräsänkan så har jag äntligen tiden. Den här veckan känns livet så mycket härligare. Jag känner mig glad igen och trots sömnbrist och behov av närhet från Victor så är jag inte längre lika svag utan tvärtom, jag känner mig så stark. Någonting som jag har lärt mig med mina toppar och dalar är just det att allting är bara för stunden, vilket verkligen har blivit en tröst för mig när jag känner mig låg. Det är bara för stunden. För sen kommer en ny vecka och allting liksom glittrar igen. Jag har fått många frågor om hur jag hittade min psykolog och framförallt hur jag hittade någon som vill ha möten över skype. Jag googlade och bokade en tid hemma i Västerås först och tanken var nog att jag skulle träffa henne dom gångerna jag var hemma men jag kände redan efter första mötet att jag verkligen behövde träffa henne kontinuerligt så jag frågade om hon var intresserad. Om jag förstod det rätt så är det ingenting hon brukar göra men kanske kände hon att vi liksom klickade eller att den här unga damen verkligen behövde hennes hjälp (hehe) så hon gick med på att testa ett skype-möte och efter det har vi bara fortsatt. Så ett tips är att googla upp någon som bor i samma stad som dig (bor ni också utomlands så boka in ett möte när ni är hemma nästa gång) och med lite tur så kör psykologen även över skype. Jag får också många frågor om hur man överhuvudtaget hittar en psykolog och jag hade förstått sen innan att det kan ta tid att hitta någon man gillar så därför googlade jag väldigt snabbt och tog nästan första bästa som jag såg med utgångsläget att jag kanske fick testa en annan gången efter. Nu hade jag tur att det funkade direkt. Så mitt tips är att googla eller att fråga runt, vet att jag fick flera nummer av min svärmor men att alla var fullbokade när jag ringde. Sen har jag även fått frågor om hur det fungerar att gå till en psykolog och att det känns lite läskigt. Jag förstår det helt och hållet. Jag har aldrig skämts över att jag går till psykolog och nu ett år senare så skulle jag rekommendera alla att göra det. Jag tycker att det är så häftigt hur man växer som människa och jag tror att alla skulle må bra av att prata med någon som får en att verkligen förstå sig själv och ens beteenden. Hon har haft så rätt med så många grejer som jag själv aldrig hade reflekterat över. Och jag känner hur jag växer som människa tack vare henne. Efter varje möte springer jag ut till Victor och berättar allt hon har sagt och både han och jag får aha-upplevelser. Som att vi både ser allting klarare. Hur som, jag hade ingen aning om vad som väntade när jag gick dit och jag visste knappt vad jag ville prata om. Eller jo, jag vill prata om min svåra ångest jag hade och jag ville bli kvitt den. Så jag bara grät den timmen och förstod att jag inte riktigt hade bearbetat saker och ting. Så som att min bror fick psykos eller komplicerade relationer i min familj. Att min ångest var sorg och ilska. Men jag hade ju också gått till en underbar livscoach innan där vi hade pratat om livet och där jag fick med mig knep om hur jag skulle hantera vardagen. Bli snällare mot mig själv. Göra tacksamhetsövningar. Andningsövningar, allt det där. Jag älskade att prata med henne (även då över skype) men efter ett tag kände jag att jag behövde grotta ner mig i det som gjorde att jag aldrig blev kvitt ångesten. Idag när jag bokar mötena så har jag oftast någonting jag vill prata om. Jag kan skriva ner anteckningar i mobilen, typ som "varför blir jag stressad och skjuter upp att svara på viktiga mail". Eller om en relation som inte fungerar eller en jobbig känsla i kroppen. Ofta leder det ena in på det andra och vips så har en timme gått. Men ibland har jag inte "haft någonting att prata om" och då har ju hon fört anteckningar som hon kan ta upp från ett tidigare möte och sen sitter man där igen och gråter och pratar. Det häftiga med just psykologer är ju det att dom läser av en och plockar upp grejer man kanske säger i förbi farten som man inte har någon aning om betyder någonting. Så vill man gå till en psykolog så var inte rädd för att du inte vet hur det går till, dom är så proffsiga att det kommer flyta på ändå. Livet handlar om så mycket saker men för mig har det senaste året verkligen varit att växa i mig själv. Förstå mig på mig själv, ha en självinsikt. Och framförallt vara trygg i mig själv och mina val. Att jag är den viktigaste personen i mitt liv. Det är en härlig känsla att förstå det.
