Kan du inte berätta lite hur ni gör med Francis och hur ni delar allt! Ammar du? Jag har en son som precis blivit 4 månader som är så oroligt mammig, jag ammar och han har dessutom bara kunnat somna med mig, dag som natt. Så jag är lite av ett vrak ibland och saknar att få vara bara mig själv. Hur sover Francis och hur har ni gjort för att det ska funka hos båda er (och barnvakt). Jag får faktiskt väldigt ofta frågor om amning och jag vet inte om jag egentligen har adresserat det här inne? Jag känner att jag däremot ska göra det nu och göra det ganska så filterlöst. Många kanske blir provocerade av mina åsikter men jag tänker att amning är väl inte så laddat längre? Vi har väl kommit längre än så? Jag vet inte, vi får se.Med Ted Louie ville jag amma. Det var en självklarhet för mig och jag var helt bestämd på att få det att fungera (jag förstod inte då heller hur mycket kraft det faktiskt tar, speciellt i början). Men sen så kom Ted Louie, en månad tidig och väldigt liten och ynklig. Min mjölk hade inte kommit igång överhuvudtaget och han hade inte lärt sig att suga så första veckan gick han ner nästan ett helt kilo. När vi var på sjukhuset sa barnmorskorna åt mig att jag var tvungen att ge honom ersättning för att han behövde näring. Jag minns att jag grät så mycket då och kände mig så otroligt misslyckad som mamma. Väl hemma från sjukhuset så försöket jag få igång mjölken igen fast bröstvårtorna blödde och det i princip inte kom någonting. Jag vet att jag pumpade i en timme och fick ut 10 cl. Min mamma var hos oss när jag bestämde mig för att sluta försöka så där satt vi tre i soffan med Ted Louie i Victors knä med en flaska i handen. Jag grät och fick kramar av mamma. Som sa att det blir precis lika bra barn av ersättning som med amning. Jag fick tydligen ersättning och det är ju inget större fel på mig direkt. Så med Ted Louie blev det ju egentligen inte mitt beslut att sluta utan det var det absolut bästa för Teddan så det blev ganska enkelt.Jag grät första dagen sen såg jag alla fördelar med att inte amma. Victor tog varannan natt helt plötsligt. Jag fick vila. Jag kunde ut och gå utan att tänka att mitt barn svälter ihjäl utan mig. Ja, allting flöt verkligen på och det passade vår familj väldigt bra.Så nu när Francis kom hade jag inte riktigt funderat på det. Jag tänkte att jag testar att amma, men gillar jag det inte så slutar jag. Jag hade ju inte alls samma prestige i det som med Ted Louie. Om jag ska vara helt ärlig så övertalade jag mig själv nästan om att testa att amma men jag hade svårt att se fördelarna med det just för att jag visste att ersättning för vår familj hade funkat så himla bra.Francis kom och jag ammade den första veckan. Det gjorde inte lika ont och det gick helt okej men jag märkte att han återigen inte blev mätt och även om jag pumpade, pumpade och pumpade så kom det aldrig igång. Jag vet att man måste testa ett tag för att få igång det och jag vet att en barnmorska med TL sa att om jag verkligen ville så skulle jag amma varannan timme, dygnet runt, i fem dagar. Och då tänkte jag. Är du sinnessjuk. Hellre att ungen får en utvilad glad mamma än att jag ska sätta alarm hela nätterna för att få igång min mjölk. Man har ju nog som det är med hormoner och tårar inte ska jag utsätta mig själv för sömntortyr också. Jag fick höra också att amning såklart är superviktigt i länder där det inte finns rent vatten, men här har vi rent vatten och superbra alternativ till bröstmjölk och det får man inte heller glömma (även om jag säkert får kommentarerna nu om all den fantastiska näringen som är nödvändig för spädbarn från bröstmjölken, vilket det naturligtvis är men det finns många bra alternativ idag <3).Francis kom, det gick okej men absolut inte felfritt utan jag fick amma i minst 90 minuter för att han skulle bli mätt första veckan och då kände jag, nej. Ted Louie behöver mig också. Jag kan inte sitta med Francis fast vid mitt bröst 24/7 när jag är ensam hemma med Ted Louie, vilket jag är väldigt ofta. Kan kan jag väl, men jag vill inte.Så jag slutade ganska snabbt med Francis och sen dess mår vi alla toppen. Han sover från 21 till 07 och äter två gånger per natt, i sömnen typ. Jag känner mig som mig själv igen och är för det mesta utvilad. Han är rultig och glad och jag och Victor kan dela på ansvaret mer vilket är väldigt viktigt för mig. När han väl är hemma från sitt jobb är det väldigt viktigt för mig att vi gör halva jobbet här hemma. Plus att han alltid har velat vara nära barnen mycket så han klagar absolut inte. Att ha barn är fantastiskt men även krävande, ibland kan man känna sig väldigt instängd och fast och som att man inte ens hinner andas och då tänker att jag att om man kan ska man se vad man kan ändra och förbättra för att man ska få just den stunden, stunden av att man kan andas ut lite. Eftersom han även fått flaska så är han van att flera matar honom. Är min mamma här ger hon honom mat exempelvis så han har inte blivit så kräsen med just den biten. Han är glad bara han får en flaska, vem som håller i den bryr han sig inte om. Samma var det med TL vilket gjorde att vi relativt tidigt kunde ha barnvakt, båda har alltid upplevts väldigt trygga i just det och det har varit väldigt enkelt att låta dom ha just barnvakt.Här hemma delar vi upp det så att vi tar varannan natt eller morgon. Två dagar innan match kör jag mornarna så att Victor får sova ut. Victor kör oftast TL till förskolan och hämtar, mest för att det är påväg till hans träning så det är smidigast. Sen nattar vi varannan natt, eller jag kanske nattar TL han tar Francis och gör honom redo för sängen. Lagar en mat, så leker den andra med barnen. Ja, 50/50 helt enkelt. Jag är väldigt glad att Victor är pappan till mina barn och att vi i Sverige ändå har kommit så långt i den delen av jämdställdhet. Mina vänner här från andra kulturer tycker att Victor är världens bästa pappa och är helt fascinerade över våra roller i hemmet just för att han gör exakt lika mycket som jag hemma med barnen. Lite komiskt, för oss i Sverige är ju det en självklarhet.Redan från start har Francis och TL sovit i babynest i en säng intill sängen. Jag tror att det har underlättat deras sovrutiner och vi behöver inte ens vara i rummet när dom somnar. Med Francis sätter vi på en speldosa med musik, släcker ner och stoppar in nappen efter att han har ätit, fått pyjamas och allt det och sen sover han för natten. Ibland somnar han 20.00 ibland 21. Sen vaknar han ungefär vid 00 och 04 för att äta lite innan han vaknar för dagen vid 07. Idag vaknade jag tillochmed INNAN barnen så jag hann med exakt en och halv kopp kaffe ensam innan TL kom ner. Väldigt härligt. Så det är ett tips jag har! Många på DM har påpekat det att Francis ofta ser nöjd ut när han är ensam i sin stol eller i sitt babynest och det är han verkligen och kanske beror det på att han har haft egen säng från start.Jag tänker att en lycklig mamma, är en bra mamma. Punkt slut. Jag är som absolut roligast och härligast med mina barn när jag har fått sova eller tränat eller jobbat lite eller haft en fika ute ensam med vänner. Jag är absolut som sämst när Victor varit iväg med landslaget och jag har haft 100 % ansvar ensam med barnen tio dagar i rad. Då är jag en riktig satmara då och då.Så fundera på vad ni som team hemma kanske kan förändra. Jag vet ju att många pumpar så att man kan sova en natt så det kanske är en idé? eller att börja ge lite flaska som din partner kan ge så att han blir van med någon annan som matar? Men du ska veta att du inte är ensam om att vara ett vrak! Vi har alltid haft väldigt snälla bebisar som är väldigt nöjda lite vart dom än är men jag minns att jag var som en zombie när TL var runt 6 månader så vi får se hur det blir med den här ungen.Vi gör alla vårt bästa och det får vi inte glömma. Gör vad som är bäst för DIG, DIN familj, DINA barn och DITT välmående.
