God morgon lördag och från en nyvaken Maja. Jag hade en dålig natt inatt, vaknade vid fyra och somnade väl om runt sex någon gång efter mycket bökande med Victor. När jag inte kan sova så tycker jag om att gosa in mig hos Victor, finner ett lugn då, men det blir liksom svårt när en livlös typ 100-kilos Victors armar ska läggas runt mig och ha sig. Idag är humöret sådär. Victor åkte nyss iväg på träning och åker direkt därifrån till London på match, jag tror att det var London. Han kommer hem imorgonnatt igen så jag blir ensam två dagar nu. Igen. Jag tycker inte om att klaga, speciellt inte över det här livet, jag har vetat vad jag har gett mig in på hela tiden så att sitta hemma och tycka synd om sig själv är onödigt men däremot känns det lite i hjärtat idag. Jag saknar honom. Saknar livet med honom. Jag mår alltid så himla bra när jag är med honom. Och jag har mer och mer börjat ogilla ensamheten. Kanske för att jag senaste åren har börjat leva ett annat liv som har bestått av allt annat än att sitta hemma och vänta på honom, så när jag ofrivilligt blir ensam kvar här så blir det märkliga känslor i mig. Mycket ångest faktiskt. Jag har nu två dygn på mig ensam, att tänka på allt det där jag annars inte skulle ha haft tid att tänka på. Det blir även mer ensamt med bebisen i magen, när Victor är hemma så klappas det på magen, jag får ofta beröm om att jag är vacker och när bebisen sparkar är vi två stycken som har händerna på magen. Vi är två i det här. Och förutom det så saknar jag Victor som partner. Saknar att pussas med honom och hitta på saker med honom vid min sida. Om det är att åka till Ikea, eller spendera hela dagen i soffan framför You på Netflix spelar ingen roll. Bara jag är med honom. Igår var det som om att jag bara vill ligga lerlös på honom och bara stanna där. Vara nära. Nära nära nära. Vi spenderade gårdagen med att köpa bebissaker (ni har bett om en lista och det kommer) och sedan åt vi ostbågar i sängen framför 36 dagar på gatan på SVT. Och sedan blev det Harry Potter och rester till middag. Jag var ledig hela dagen och var bara med Victor, vilket var den bästa dagen på väldigt länge. Nu ser jag framemot måndag när han är hemma igen, sen ska det njutas innan jag flyger på onsdag. Jag är ändå glad över anledning till varför vi bara får två dagar ihop. Jag måste åka för att jobba. Det är ju det jag så länge har strävat efter, att ha mitt egna liv, mitt egna schema, men jag skulle ljuga om jag skulle säga att det inte krockar och att tajmingen oftast blir dålig med Victors schema vilket resulterar i som nu, att vi knappt har setts sedan november. Påminner mig själv som jag så ofta gör, att det som är bra med det här är att jag aldrig kommer att tröttna på honom. Och att jag efter snart sex år, gift och gravid, är mer kär än någonsin. Det slocknar liksom aldrig. Det växer bara. Nu ska jag lägga upp min dag, sitter jag bara hemma blir jag galen. Så det kommer få bli träning, jobb, ärenden och lite sånt idag. Önskar er alla en fin lördag tills vi hörs senare idag.
