....och Maja Nilsson Lindelöf. Jag är ju så känslig för tidsskillnader så när jag för en timme sen (04.00) vaknade insåg jag direkt att ja, nu är det kört. Klockan är ju 09 i Dubai så det är inte så konstigt, men att jag efter bara fem dagar skulle vara lite jetlaged var ju märkligt. Dessutom har jag väldigt mycket ångest och hade även igår så jag tror att det är en bidragande faktor. Att somna om var omöjligt när jag tänkte på alla mina måsten idag. Har ångest över jobb faktiskt. Över att jag inte kommit in på min mail på några dagar (den kan blockeras ibland när jag är utomlands? Så märkligt, minns att det var samma i Grekland. Så igår istället för att vila på flyget försökte jag hur länge som helst att koppla upp mig till nätet som en galning) och så har jag en del jobb via min telefon just nu så det plingar konstant. Kunde sitta på middag och njuta i Dubai och så fick jag det ena meddelandet efter det andra. Och när jag ser tillbaka på det så var inte en enda grej viktig, utan verkligen någonting jag hade kunnat se dagen efter. Förstår ju att man måste jobba även när man spontant kan åka iväg på en semester, och det vill jag, däremot jobbar jag hellre effektivt i några timmar än då och då under en hel dag. Det ska ju även vara det positiva med att vara egen, att kunna planera sina dagar. Jag jobbade fyra, fem timmar varje morgon och ansåg att det fick räcka men min hjärna fick aldrig vila då alla mina enheter fortsatte att plinga ändå, vilket inte är konstigt med tanke på att det var en vanlig arbetsdag i Sverige. Är jag hemma så lägger jag undan timmar till mina olika jobb, och kan bli väldigt stressad när jag mitt under ett jobb får ett samtal om något helt annat. Jag vet inte om det har att göra med min högkänslighet att göra eller vad det kan vara, men jag måste veta att nu ska jag sitta i en timme och bara skicka iväg fakturor. Resten får och måste vänta. Så idag händer det. Jag ska starta min jobbtelefon med engelskt nummer och nu innan jul och sedan efter till min bebis ankomst och allt så kommer jag att ha bestämda jobbtimmar. Som jag har tjatat om så länge, men aldrig egentligen verkligen hållit. Och har jag hållit mitt löfte så har jag mått så himla bra och känt en stor skillnad i min ångest så jag gör ju verkligen mig själv en otjänst. Som jag mår nu är helt ohållbart när mitt barn är här och jag vill inte leva såhär. Jag hinner aldrig njuta 100 % innan någonting dyker upp och gör mig stressad. Men vet jag att nu har jag jobbat klart, då lägger jag ifrån mig datorn och mobilen och allt, får vänta. För låt oss vara ärliga, väldigt mycket i mitt jobb kan vänta 12 timmar tills en ny arbetsdag har börjat. Och ibland tillochmed flera dagar, ingen dör av det. Jag har haft det underbart i Dubai med Victor men har absolut inte känslan som man kan ha efter fem dagar semester. Tvärtom nästan, har högpuls nu när jag skriver till er. Och känner mig lite nere, är trött på min ångest nu och har haft väldigt mycket av det senaste tiden. Trött på ordet ångest. Och trött på att känna att inte jättemånga i min närhet förstår den. Jag förstår den ju knappt själv. Trött på att ha ångest och skämmas över att säga det till dom runt mig, det känns uttjatat. Men samtidigt något som alltid finns där i mitt liv, i exakt 24 timmar har jag haft känslan av att någon sitter på mitt bröst och det blir svårt att ignorera det och låtsas som ingenting. Men nu ska jag göra en kaffe och sen sätta mig med mailen så kanske en del av känslan försvinner. Det blir lite hektiska veckor nu innan jul, julklappar och allt det där ska fixas, sen kommer alla våra nya möbler (så taggad) så allt det gamla ska ut, jag ska till Stockholm, Köpenhamn och Lund nu i veckan på jobb och sedan åker jag till Sverige för att fira jul den 21a. Det ska bli roligt denna veckan, eller nej nu ljög jag, fick jag bestämma skulle jag bara vara här och försöka få julkänsla, baka, hänga med Victor och mysa men det är en del grejer jag måste kicka igång innan nyår. Det blir roligt jag vet ju det, känns bara inte som det nu, 05.28 en kall decembermorgon.
