I fredags blev han ett år. Min yngsta son. Min Francis.Tiden gick alldeles för fort det här året och det känns verkligen, bokstavligen, som om att han kom till oss igår. Jag vet knappt vad som hände från att han var ett litet knyte tills idag när han går, säger mamma och titta och busar med sin storebror. Kanske går det bara snabbare med tvåan och det får vara okej.Jag har älskat varenda sekund av det här året. För även om det går så mycket fortare så går allting så mycket bättre. Man är inte lika orolig eller ängslig. Man läser inte på om allt utan man bara kör på och får mer tid till att njuta. Och jag har verkligen njutit av min bebis. Min Francis Lillebror. Som har stora runda ögon men drag som påminner mig om hans pappa. Han är busig, mycket busigare än vad Ted Louie var och han vet exakt vad han får göra och inte. Han kan stå och vänta tålmodigt vid vardagsrumsbordet och när han väl ser att man ser honom så skrattar han högt och kryper snabbt upp på bordet. Han är konstant glad. När man väcker honom vaknar han med ett leende och börjar direkt peka runt sig. "Tittaaa dääär". Han tittar på sin storebror som om att det är de bästa som finns i hela världen (vilket det är) och han lutar sig ofta in för en stor blöt puss hos en. Han är kärleken personifierad. Han är livets lycka. Han är glädje. Han är solen.Jag känner ofta tacksamhet över hur fina barn vi har fått och skapat. Han är en sån vacker pojke, inifrån och ut. Och jag kan inte minnas ett liv utan honom, eller hans storebror. Francis kom och tillförde så mycket till vår familj. En bästa vän till Ted Louie. En till son till oss. En till person att älska. Och han ger så mycket till oss, varje dag, varje sekund. Ingenting har varit jobbigt med honom det här året. Han har hängt med. Varit glad. Varit lugn. Varit busig. Och allt däremellan. Min svärmor beskriver honom så bra, "antingen ser han ut som en solstråle, eller bara totalt förvirrad" och det är hans två olika uttryck. Ibland sitter han där som en liten apa, och gapar och försöker för sitt liv förstå vad det är som förssigår. Ett helt år av total konstant kärlek. Han kommer alltid att vara min lilla Francis. Och jag hoppas att det här kommande året inte går lika snabbt. Han behöver vara min lilla bebis ett bra tag till. Även om jag fullkomligt älskar att se honom växa in i världen. Ingenting ger mig sån lycka som när jag ser han och Ted Louie vara tillsammans. Dom avgudar varandra och jag ser så tydligt varför just Francis kom till oss och vår familj. Världens bästa Francis. Våj lilla älsjjjling, som Ted Louie säger. Ja, det är han verkligen, vår lilla älskling. Grattis min vackra son på till ditt första år i livet. Tack för att du kom till oss, och tog med dig solen.
