Tack för all kärlek här inne. Det är verkligen en tuff period just nu för mig men igår kikade jag på flyg och planen är att åka hem i början av juli. En nära familjemedlem är väldigt sjuk och jag är i sorg. En sån här sorg har jag aldrig tidigare känt, den påminner om när min storebror hamnade i psykos för sju år sedan. Just nu vill jag bara vara hemma och nära min familj. Och att nu veta att jag snart åker hem känns väldigt skönt. Jag började iallafall dagen såhär, i ett fint set som ni hittar här. Jag jobbade i några timmar medan TL var på nursery, och fick lite saker gjort. Efter några timmar såg jag ut såhär. Det är knepigt med sorg, man rycker upp sig en stund och sen börjar man tänka och bryter ihop. En vän smsade och frågade hur jag mådde och jag skickade den här bilden till svar. Alla hanterar sorg olika och jag har insett att jag hulkar okontrollerat för att sen bli lugn och uppskatta allt det fina i livet. Jag har aldrig varit så tacksam över min fina friska son och man som jämt är vid min sida. Jag hade önskat att vi var lediga tillsammans nu och fick gå igenom det här tillsammans i Sverige istället för att jag och TL nu ska åka ensamma hem. Resten av dagen loggade jag ut. Bakade bullar och jag och Victor fortsatte kolla på dokumentären The Kalief Browder Story. Den är så tung och viktig och jag hulkade mig igenom två avsnitt. Tillslut fick vi stänga av för att mitt hjärta och min själ behövde vila lite. Det blev för mycket sorg under en dag. Somnade på Victors bröst framför Modern Family strax därefter. Idag är en ny dag och jag ska ut och springa nu. Medan grabbarna lagar lunch i köket. Tack för att ni finns och för att ni låter mig ha den här fristaden tillsammans med er. Det betyder mycket för mig.
