Idag är det internationella kvinnodagen och det måste självklart uppmärksammas. Jag älskar den här dagen. Och tycker att den är så viktig. Och tycker att när man ser år efter år hur män blir provocerade av dagen och feminism att man blir ännu mer glad över att den här dagen existerar. Det finns så mycket bevis på att den fortfarande behövs och att vi fortfarande kämpar med våra rättigheter och jämställd. Jag är så stolt över att vara kvinna, varje dag. Och glad över att jag dels växte upp i ett hem där kvinnor och män ses som precis lika mycket värda. Min pappa är ändå en medelåldersman från en annan generation som enkelt hade kunnat göra skillnad på mig och min storebror men så var det aldrig hemma hos oss. Jag kunde bli precis vad jag ville och det kom aldrig ens på tal det faktumet att jag var tjej i någon diskussion om nått. Väldigt glad över det och det tror jag verkligen har påverkat mig och min självkänsla. Efter det har jag på riktigt alltid trott att jag kan göra vad jag vill i hela världen. Bara jag bestämmer mig. Sen träffade jag Victor som självklart aldrig skulle göra skillnad på man och kvinna. Och att få leva med en människa som honom lyfter mig ju återigen. Det är viktigt tror jag, att leva med någon som aldrig skulle göra skillnad. Sen har jag världens bästa kvinnor i mitt liv. Mina vänner och mina kvinnliga förebilder som mamma, svärmor och kusiner. Där girlpower existerar på riktigt. Såklart har man haft personer i sitt liv som tror sig veta innebörden av det ordet men idag i den här åldern har jag bara en krets av kvinnor som på riktigt lyfter varandra, oavsett vad. I alla lägen. Och det är faktiskt ingenting man ska ta förgivet. För även om vi kvinnor är jäkligt bra på mycket, så är vi minst lika bra på att trycka ner varandra. Snacka skit. Göra grupperingar. Avundas på ett fult sätt. Ibland har jag hamnat i situationer där Victor på riktigt inte förstår vad som försiggår för att det blir en situation som enbart kan ske med tjejer. Men saker förändras, och idag är det inne att lyfta andra kvinnor. Man lär sig att man SKA unna andra. Peppa andra. Och det tror jag gör att vi snart kanske har utplånat våra dåliga egenskaper. Vilket i sin tur kommer att göra oss oövervinnerliga. Såfort vi tjejer förstår att vi måste hålla ihop och peppa varandra så kommer det att hända underverk. Jag försöker varje dag att vara en bra medsyster men man kan alltid bli bättre. Något jag dock blivit bra på genom åren (mycket tack vare Victor) är att jag har insett att bara för att det går bra för dig, så går det inte sämre för mig. Och det tror jag många kvinnor måste komma ihåg. För så tänker faktiskt inte män. Och det gör dom starka och genuina tycker jag. Men jag märker en stor skillnad bara på de senaste åren i oss kvinnor, idag är det ovanligt om jag får en spydig och elak kommentar (och då genomskådas de där kvinnliga dragen jag menar så väl, att istället för att ta åt sig så blir man typ ledsen för kvinnornas skull att vi är så jävla bittra och elaka mot varandra). Här inne är det nästan konstant pepp och girl power vilket är helt magiskt. Och jag älskar att det liksom har vänt, allting. Att vara kvinna. Älskar att om din man är otrogen så hatar man honom mer än kvinnan han har kysst, får någon annan kvinna ditt jobb blir vi irriterade men sen försöker vi hitta inspiration i det istället. Det görs inte längre filmer där vi slåss om samma man eller om vem som är mest populär av oss kvinnor. Jag har fått möta mycket fördomar senaste åren, mycket pågrund av Victors karriär och yrke och det har fått mig att vilja kämpa ännu mer för feminism och vad det står för. Bevisa att man som ung kvinna visst har en röst som är precis lika viktig som en mans i 60 årsåldern. Det jag har att säga är precis lika viktigt som han kontorsgubben har att säga, eller det där fotbollsproffset. Jag står alltid upp för mina kvinnliga rättigheter, ifrågasätter när jag tycker att någonting är fel och säger alltid vad jag tycker och tänker. Och det är så viktigt att vi vågar göra det, för det är då det blir skillnad på riktigt. När min pt pratade med mig m en tjej som jobbar på gymmet och berättade att hon var alldeles för full under helgen i en alldeles för kort klänning frågade jag vad han menade med det. Han hade inget svar och det blev dålig stämning resten av passet vilket såklart var obekvämt, men kanske gjorde det någon skillnad iallafall, och kanske lärde jag honom någonting litet om hur man ska prata om kvinnor. Och framförallt se kvinnor. Första gången man står på sig och ifrågasätter ett uttalande eller en kommentar blir det läskigt, men sen växer man och växer man och tillslut går det på automatik. Och det tror jag gör skillnad. Länge leve oss. Alla fantastiska kvinnor. Så glad över oss och glad att mitt barn ska få växa upp i en tid där vi faktiskt är starkare än någonsin även om vi har en lång bit kvar. Ska lära hen allt jag kan, och att kvinnor är ett av de finaste tingen i världen. Och jag vet att hens pappa kommer stå jämte mig och säga exakt samma sak. Eller han kommer nog säga, att kvinnor faktiskt är det finaste i världen.
