Idag får jag göra det hittills viktigaste i mitt yrkesliv någonsin och det är att dela med mig och sprida mig av information om hjärnforskning och schizofreni tillsammans med Hjärnfonden. När jag fick mailet och förfrågan för några månader sedan så blev jag så glad att jag grät och ringde mamma. Och när Victor kom hem sprang jag till dörren och berättade. I mitt jobb är det så mycket yta och allt det där, som jag även älskar. Men känner man mig, riktigt Maja, så vet man att jag lider av svår ångest och att min storebror är sjuk i schizofreni. Att dessa ämnen är någonting jag länge har brunnit för. Och att jag idag har såpass stora plattformar och kan sprida budskapet vidare är det finaste någonsin. För snart fem och ett halvt år sedan så hamnade min storebror i en psykos som sedan resulterade i diagnosen schizofreni. Han har förmodligen haft sjukdomen hela livet och genom psykosen så bröt den ut. Det året var helt klart det värsta i hela mitt liv. Och den sommaren då allting hände så hamnade jag i chock och i ett trauma som jag idag fortfarande bearbetar. Det var så mycket som hände att det blir för långt för att skriva om här. Han försökte ta livet av sig flera gånger. För rösterna sa åt honom det. Polisen ringde mig varje dag i Oslo för att kolla om det stämde att jag hade blivit bortrövad och våldtagen som min storebror hade ringt in och anmält. Jag minns när jag för första gången träffade Albin efter händelsen på psyk så satt han vi ett stort bord och vägde inte mer än 55 kilo. Blå runt halsen av telefonsnöret han hade försökt strypa sig själv med. Det är den mest sorgliga dagen i hela mitt liv och jag kommer alltid att minnas varenda detalj av den dagen. Då trodde jag att Albin var borta för gott. Att jag fick mina år med honom men frånochmed nu så fanns inte längre min storebror. Det tog flera år innan Victor fick träffa riktiga Albin. I början var Albin bara ett skal, satt tyst och var hög på mediciner. Men med åren har han blivit friskare och friskare. Och mer Albin och Albin. Den roliga, smarta storebrorsan jag alltid har haft är tillbaka. Och ett av de finaste minnena jag har är när min stora kärlek i livet Victor, satt vid samma middagsbord som Albin och skrattade åt hans skämt. Det var som om att Victor för första gången fick se den storebrorn jag hade växt upp med. Den man frågade frågor och den man tvingade hjälpa en med svenskaläxan. Om ni tycker att jag skriver bra, då har ni ingen aning om hur duktig han är med ord. Jag hoppas att han en dag skriver en bok. Då ska jag köpa varenda exemplar. Det har varit tuffa år, för mig och mamma och vår familj. Men framförallt för Albin såklart. Jag är så stolt över honom. Och jag är så tacksam över att allting har gått så bra som det har gått. Men det går inte så bra för alla, och Albin är det där exemplet man berättar om för insjukna personer. "Man kan leva ett normalt liv". Det har gått så bra för honom. Även om han aldrig kommer att bli frisk och även om han fortfarande äter många tunga mediciner. Men nu vill jag hjälpa till att sprida ordet vidare. Så att fler kan få hjälp, och att fler kan bli lika friska som Albin. Och så vill jag att Albin ska fortsätta att bli bättre. Så bra att han en dag lever ett helt normalt liv. Och så vill jag ändra synen på schizofreni. Jag vill utbilda. Jag vill att när mina barn är stora och dom får frågor om sin morbror så ska inte fördomarna vara att han är som Gollum i Sagan om ringen. Utan man ska veta hur det egentligen är. Att det är en psykisk sjukdom som är väldigt vanlig. Och ingenting farligt. Så jag har tillsammans med Hjärnfonden startat en insamling med inriktning schizofreni så att vi kan forska mer om Albins sjukdom. Jag satt ett högt mål. Men jag tänkte att med hjälp av er så kan det gå. Och jag hoppas att ni vill vara med och hjälpa mig, även om jag vet att många fler kan relatera till annan slags psykisk ohälsa. Just nu, vill jag bara lyfta schizofreni en liten stund, för Albins skull. Förresten så har jag inte berättat för er om hans fantastiska tal till oss. Sanna och John hade bett alla som skulle hålla tal att välja ut en låt som skulle spelas efter presentationen av talaren. Musiken började spelas och Albin ställde sig upp och var så inne i stunden att han stod framför oss och dansade. Till en Mikael Wiehe-låt. Vi har alltid lyssnat på honom och det var så självklart att han hade valt just den låten (ni hittar den här). Där stod han och dansade. Och där satt jag och grät. Fångade varje millisekund av min storebror som stod framför mig och gungade för min skull. För kärlekens skull. Efter hans fina tal så avslutade han med orden "Och Victor, lycka till." Albin om någon vet vad han pratar om när han säger det. Som han har fått stått ut med alla dessa åren. Och ändå har han aldrig tröttnat på mig utan alltid varit så stolt över att just jag är hans lillasyster. Och jag är så stolt över att just han, är min storebror. Med mej blir du aldrig av med Albin. Du kan åka ut i vida världen bort ifrån far och mor och du kan lämna släkt och vänner och landet där du bor Du kan stanna borta i tusen nätter borta i tusen dar Men mej blir du aldrig av med Nej, med mej blir du aldrig av Jag ska sjunga sånger om evig kärlek Jag ska sjunga sånger om hopp och tro Jag ska sjunga sånger om ljusa ögon och om hjärtats röda blod Jag ska sjunga sånger om fagra löften sånger om lust och lek Jag ska sjunga sånger om sorg och saknad och om trolöshet och svek Du kan komma hem till folkets jubel Du kan komma hem i en limousin Du kan komma hem som primadonna och gala högt och fint Du kan komma hem i lump och lasor Du kan komma hem utan pengar kvar Men mej blir du aldrig av med Nej, med mej blir du aldrig av Jag ska sjunga sånger om det som växer sånger om det som gror Jag ska sjunga sånger som ger dej styrka och envishet och mod Jag ska sjunga sångerna som lindrar Jag ska sjunga sånger som ger dej tröst Jag ska sjunga sångerna som vaggar och värmer i ditt bröst Jag ska sjunga sånger om gröna skogar och om floden som flyter fram Jag ska sjunga sånger om himlens stjärnor Och om vägens rök och damm Jag ska sjunga sånger om svarta tjärnar sånger om öppet hav Jag ska sjunga sånger om fjärran stränder och om skepp som går i kvav Och du kan bli gammal, grå och grinig fattig och ful och sjuk och du kan tappa dina tänder och se helt för jävlig ut Du kan bli en stackare i livet en skugga och ett vrak men mej blir du aldrig av med Nej, med mej blir du aldrig av Jag ska sjunga sånger om tunga dagar sånger om slit och släp Jag ska sjunga sånger om tomma magar och om att tvingas ner på knä Jag ska sjunga sånger om hårda tider sånger om naken nöd Jag ska sjunga sånger frusna hjärtan och om nederlag och död Nej, mej blir du aldrig av med Med mej blir du aldrig av Jag ska sjunga mina sånger till din allra sista dag Jag ska finnas vid din sida för det är där jag helst vill va Nej, mej blir du aldrig av med Med mej blir du aldrig av. Här hittar ni min insamling, hjälp mig att nå mitt mål, det skulle verkligen betyda världen för mig.
