Låt oss prata om drömmar! Även om det personligen är bland det tråkigaste jag vet att höra om folks drömmar så måste jag verkligen berätta om det här och se om någon av er har någon bra kommentar för jag själv tycker att det här är otroligt intressant. Igårnatt vaknade jag vid ett på natten av att jag hade en mardröm. Senaste året har mina mardrömmar gått från normala till väldigt jobbiga. Jag minns förra sommaren, efter fyra veckor ensam med Ted Louie så hade jag lucid dreaming flera gånger på en vecka. Det är som om att jag är vaken och fullt medveten men jag kan inte röra mig eller göra ljud ifrån mig. Då minns jag att jag yrade omkring på golvet och grejer och vaknade av att jag försökte ta mig upp till sängen igen. Otroligt obehagligt och då tänkte jag att det såklart måste bero på att jag var så otroligt trött och sliten. Innan har jag knappt haft mardrömmar och om jag har haft det har det alltid varit samma slags dröm, att jag står ensam i ett rum och ropar på hjälp. Dock har mina mardrömmar eskalerat senaste året och när jag väl har en jobbig natt så är dom otroligt jobbiga och i princip alltid lucid dreaming. Det är som om att jag åker frittfall i min egna kropp och försöker med allt jag har att vakna. Jag tror såklart att det här är kopplat till sömnbrist efter bebis men även någonting annat, vad det är vet jag inte. Hursomhelst. Häromnatten försökte jag väcka mig själv i vad som kändes en evighet, försökte ropa på Victor som låg jämte mig att vakna och jag minns att jag upplevde det som om att jag nästan höll på att ramla ur sängen ett flertal gånger. Det kändes som om att någonting jobbigt var i rummet och jag var livrädd för att den eller det skulle se att jag förstod att hen var där. Det var tumult. Som ett tivoli i hela rummet fast det var bäcksvart och tyst. Tillslut så vaknade jag och vågade inte ens röra mig. Jag tog mod till mig och kröp tätt intill Victor och bad honom att vakna för att jag hade haft en mardröm. "Jag med" svarade han helt vaket. Jag var skärrad av min dröm och han märkte jag också var tagen av sin. Där och då blev jag om möjligt ännu räddare av att även han hade drömt och just den sekunden kunde man ta på energin i rummet. Det var som om att vi viskade till varandra så att ingen annan skulle höra. Jag kom på att vi inte hade låst en dörr på nedervåningen så jag gick med honom ner för att låsa och sen såg vi till så att alla fönster och dylikt var stängt och att larmet var på. Tittade till Ted Louie och la oss igen. Men jag kunde såklart inte somna om på en stund. Inte Victor heller. När vi vaknade igår morse så pratade vi om natten och jag berättade om min mardröm. Hur obehagligt allting var och hur hela energin kring mig när jag vaknade var så jobbig. Victor höll bara med mig och sa just det att det verkligen måste ha varit någonting i rummet den natten. Och jag tror verkligen det. Ingenting ont även om känslan var obehag men någonting som varnade oss. Någonting eller någon som ville att vi skulle vakna. Nu säger inte jag att det hade blivit inbrott om vi inte hade låst dörren men någonting i mig tror verkligen att nått var det. Om det hade med huset och göra eller om det är någonting annat, det vet jag inte. Jag har flera i min släkt som är som mig, en vaknade på natten av att någonting skrek i hennes öra och samma natt och tid dog en släkting. En annan grät som barn en hel eftermiddag för att hennes mamma skulle iväg på träning och när väl mamman åkte så dog samma tid en annan släkting. Flera av oss har känt på oss när saker och ting ska ske, bra som dåligt. Och någonting hände igårnatt, och någonting större än oss varnade oss eller ville ha vår uppmärksamhet. Vad det var vet jag inte, kanske får jag reda på det eller kanske inte. Men någonting var där. Och ville skaka om oss. Eller säga någonting. Värt att nämna är även att vi hade samma slags dröm jag och Victor, att folk sprang runt i huset och väsnades. Vad tror ni? Pratar jag bara gojja eller är ni fler som tror på sånt här?
