När jag plussade | Maja Nilsson Lindelöf

WOW vilken respons! Jag känner mig helt överväldigad av all kärlek! Herregud jag trodde att kärleken från alla nära och kära hade gjort sitt men era ord har verkligen fastnat hos mig och jag har blivit rörd flera gånger. Tack från botten av mitt hjärta, även om majoriteten av er är främlingar så känns det, precis som många av er skriver att vi på någotvis känner varandra och att ni har tagit er tiden att skriva och gratulera mig gör mig varm ända in i själen. Och era lyckoönskningar och fina ord om att vi kommer att bli bra föräldrar gör mig så otroligt glad, verkligen. Och det känns så fint och tryggt att ha er på andra sidan skärmen hela den här resan. Resan mot att bli en liten familj.

Så tack, återigen. Är så otroligt bortskämd som har så fina läsare som ni.

Och nu vet jag inte hur vi ska gå vidare haha, jag har så mycket att berätta för er samtidigt som jag inte bara vill bomba er med barnsnack nu. Men jag tänkte att ni såklart vill veta lite mer just nu och sedan kör vi på som vanligt, den enda skillnaden blir äntligen mer outfitbilder och gravid-uppdatering vecka för vecka!

Just nu är jag i vecka 14. Tiden fram till vecka 12 var så olidligt lång. Jag fick reda på att jag var gravid redan efter en vecka (är även övertygad om att jag kände när det hände). Så vi hade varit hemma från Grekland i en vecka och det var lördagmorgon. På fredagkvällen hade vi varit ute och ätit med Victors familj och varken vinet eller fisken gick ner. Jag och Victor fick tillochmed gå hem tidigare för att jag var så illamående. Tanken slog mig såklart att jag kanske var gravid men det kändes inte heller realistiskt, vem får reda på det så tidigt tänkte jag då jag hade ägglossning bara veckan innan.

Morgonen därefter åkte Victor iväg och spelade tennis och jag mådde ganska så dåligt faktiskt. Jag ville spy av lukten från min parfym och kaffet smakade beskt. Så jag sprang ner på stan och köpte tre graviditetstest och en liten body med texten " I <3 Dad" på. Ni som har lyssnat på podden vet ju att jag alltid tror att jag är gravid men den här gången var det annorlunda. Jag kände på en gång att jag hade en liten bebis i min mage.

Jag kissade på alla testen, två vanliga och ett från Clear Blue där det skulle stå exakta veckor. Dom två första stickorna visade ett starkt streck och i den andra rutan var det vitt (där det ska dyka upp ett streck om man är gravid), jag tänkte att det var lika bra att även testa det tredje testet utifall att. Ett timglas dök upp i rutan på det sista testet och där satt jag på toaletten och väntade. Sakta men säkert började det dyka upp svaga svaga streck på de två första stickorna och med hög puls satt jag och väntade på timglaset som laddade. Jag har aldrig varit så pirrig i hela mitt liv.

Gravid 1-2 veckor. Där stod det, svart på vitt på det sista testet. Det var som att alla tre svaren dök upp samtidigt på alla de tre testerna, att det den här gången verkligen låg en bebis i magen. Alla känslorna kom på samma gång men återigen var det just kärlek och lycka som var grundkänslorna. Allting var så overkligt bra.

Victor kom hem en timme senare (kändes som ett år) och jag fick äntligen berätta. Samma dag berättade vi för min familj och Victors, även om det var så tidigt så kändes det omöjligt att inte kunna berätta för dem. Och sen gick det såklart snabbt innan jag berättade för dom närmsta, att jag kan hålla på någonting såhär stort utan att ventilera finns ju inte på världskartan.

Det har var alltså den 28e juli så sedan dess har vi svävat på moln och vetat om det här, det har känts som en evighet och tiden fram till vecka 12 var ganska tuff. Men nu flyger veckorna förbi och jag har börjat må bättre, tänkte sammanfatta allting i en vecka för vecka till er som är intresserade! Och nu kör vi på som vanligt.

Maja är tillbaka från dom döda med ny energi och betydligt lyckligare!