Igår var en tuff dag. En ledsam dag. En dag som får en att känna sig liten och ensam. Jag visste inte om jag skulle skriva om det egentligen men det känns som om att låter jag det bara vara, så är det som om att jag tycker det är okej. Det som har hänt är egentligen ingen stor grej, eller det beror iochförsig på hur man ser på saken, för mig kändes det väldigt jobbigt men för en annan kanske det inte hade märkts. Ett citat från vår podcast Livet på läktaren har formulerats om helt och hållet, tagits ur sitt perspektiv och tryckts ut på flera tidningar. Det låter som om att jag har tappat förståndet och har svävat iväg, det som bara skulle handla om en vanlig matchdag har blivit till att jag är en bortskämd jävla hora som bara ska hålla käften och passa mig. Tråkigt också att de svenska tidningarna inte gör någon research själva utan kopierar hela texten från England och tror att det är fakta. Det blir ju svårt när någon som inte kan svenska har översatt en svensk podcast menar jag. Tråkigt också att folk inte förstår att mycket av det som skrivs oftast är manipulerade texter som ska generera klicks. Exempelvis du Patrik Östlund i Avesta som lämnade en fin kommentar imorse. Jag har märkt att majoriteten är just ni män som tycker att jag ska vara tyst och veta min plats, fruktansvärt att det tänket ens finns kvar år 2017. Jag har iallafall förstått nu vad alla har menat med att man förändras när man blir större medialt. Att man blir mer privat och använder mer filter. Det finns ju en orsak till varför många offentliga personer är helt anonyma, finns en orsak till varför man inte jobbar med sociala medier när man lever ett sånt här liv. Det är inte kul och jag har varit väldigt ledsen. Men jag förstår ju också att det är någonting jag måste vänja mig vid. Och att det är någonting jag måste acceptera. Jag måste hitta en balans. Gör jag inte det så måste jag ju sluta med allt det här, för det kommer bara att bli värre från och med nu. Det här kommer att hända om och om igen och det är ett krig jag aldrig någonsin kommer att kunna vinna. Så det här blir nog första och sista gången jag försvarar mig själv. Men jag vill ju inte förändra mig själv och jag vill vara en bra förebild. Jag vill visa att det är viktigt att stå för sina åsikter och att man 2017 kan vara en stark ung kvinna. Jag vill inte att nackdelarna med att vara en frispråkig och självsäker kvinna ska ta över de positiva. Jag vill bara bli större och starkare, jag ska våga säga det där som ingen annan vågar och jag ska stå upp för mig själv. Men det gör mig arg och stressad när det står saker i tidningarna som jag faktiskt inte har sagt. Jag står alltid för vad jag säger, fast det kan vara jobbigt ibland. Men just det här är ju faktiskt bara lögner, och då blir jag fan rasande. Och ledsen. Och så skäms jag lite. För att det faktiskt finns folk där ute nu som tror att jag har sagt det som tidningarna påstår. Men idag är det en ny dag. En bra dag. För idag åt jag min första lunch med några tjejer i laget, och det känns fint och viktigt för mig. Att kanske kunna hitta vänner, i den här inte alltid så roliga fotbollsvärlden. Yesterday was tough. A kind of day when you feel sad and alone. I didn't know If I even should comment the things that have been happening but since it's gotten out of control I feel that I need to stand up for myself. Someone have been translating a story I told in my podcast to something that I've never said and never been thinking. It sounds like I am up in the blue and like I'm a real bitch. And also, some of the things they have been translating into something else is not even said by me. It's also a shame that the Swedish newspapers have been just translating the whole text from England without any research. I mean they always take something from our podcast and put it in the magazines and this episode had been out for some weeks and no one in Sweden had even commented on it. Just because I didn't say the things the papers in England are saying. I have been realizing been a young girl in the media world today is not easy. People are so cruel and mean out there and I know that that's something I have to get used to. If I can't deal with it I just have to stop with all my social media. I know how to take critic and I know that people won't always agree with me. But this time it's different, because I didn't say those thing. I always stand up for what I say and I will always do that no matter how many people out there are hating me for it. I'm proud of being a girl who says what she thinks, but I get so angry, almost furious, when I feel that I am treated unfair and when people takes the right to write lies about me. If this was true I would never take the time to even care or write about it right now, then I would just accept that people don't agree with me. I will not apologize for myself and I will not take any more cruel comments or emails, if you believe in everything you read in the tabloids then I'm afraid I can't argue with you. Because it's 2017, and you should be smart enough knowing how things like this works. It all about money and how many clicks the newspapers can get. This will have to be the last time I defend myself because from now on this is gonna keep happening and it's something I can never win.
