Tänk. Om tre veckor åker jag hem för sommaren. Förr hade jag alltid ångest varje sommar innan vår semester.Grovångest. Jag tror att det var för att jag kände mig så osjälvständig. I Portugal hade vi vårt liv och vår rutin, vi hängde med varandra på dagarna och jag hade typ ingenting för mig. Att komma hem till Sverige bidrog ju då till förvirring för mig. Vad händer nu, vem är jag, vad gör jag på dagarna när Victor ska träna eller vara med sina vänner. Usch, jag minns också att alla mina vänner bodde i Oslo då dessutom så det var väldigt jobbigt att komma hem. Jag blev den där tjejen jag aldrig hade kunnat tänka mig att jag skulle bli, ”Vad ska du göra idag?” ”Ska vi ses sen älskling?”. Victor tyckte ju inte att det var jobbigt det var mer jag som kände en stor stress. Jag ville planera mina dagar så att jag inte skulle känna mig ensam istället för att bara ta dagen som den kommer som jag gör idag. Idag lever vi tillsammans i vår lägenhet, ska han iväg och sparka boll då tränar jag, jobbar eller möter upp mamma eller vänner på stan. Vi lever med varandra fast våra egna liv vilket jag verkligen tycker om. Sen att vi är ett team oavsett är ju en annan sak. På en uteservering i Stockholm i somras med tjejerna. Jag har aldrig sett fram emot en sommar såhär mycket som jag gör nu. Imorse när solen lös utanför så påminde det mig om veckorna innan studenten. Sånt pirr har jag i min kropp just nu. Dagen vi fick nycklarna till vår lägenhet i Västerås <3. Att få flytta in i lägenheten i Västerås och packa upp väskorna. Köpa hem svensk mat och ha sina vänner runt hörnet. Kunna ta en middag med mamma och svärmor på stan eller åka ut till Hökåsen för att träffa mina kusinbarn. Allt det här varvat med jobb och en tillhörighet som jag nu har. Ett normalt liv i Sverige för några månader helt enkelt. Dessutom ska ju VM, ett bröllop och en smekmånad upplevas också. Åh, jag känner mig verkligen bortskämd idag. Vilket liv vi lever ändå. Att få bo här och uppleva allt detta men att veta att om tre veckor är jag hemma i ett betydligt varmare och soligare Sverige. Sitter på en uteservering och prata om brudbuketter med en glas bubbel i handen med mina bästisar. Fint. Här vill jag sitta just nu. Här satt jag och mamma och delade på en flaska bubbel. Vi kom in på alltifrån min morfar som gick bort när jag var liten och om hur det nya livet i Manchester skulle bli.
