Nu när jag har växt socialt så får man ju både ris och ros, jag tar ytterst sällan åt mig längre vilket är väldigt skönt. Enda gången jag kan få ångest eller känna mig dålig är när någon i min närhet kan påpeka vad jag har skrivit eller lagt ut, vilket är ytterst sällan som tur är. Men iochmed att jag har växt socialt så har jag märkt en märklig grej. Frågorna om jag har gjort skönhetsoperationer har strömmat in, varje dag får jag mail eller kommentarer på instagram om vart jag har gjort min läppar, tuttar eller vart i ansiktet jag använder botox. Många tjejer frågar vilka kliniker jag rekommenderar eller vad jag tycker är det bästa och sämsta med alla mina påstådda operationer. Ibland går jag kommentarer som "men jag gick tillbaka i arkivet och såg att du alltid har haft stora läppar" som om att det ligger en vikt i det. Att jag får ha stora läppar för det föddes jag med. Så jag har konstaterat att folk är duktiga på att lägga värderingar och åsikter i ens utseende. Antingen vill man veta vad jag har gjort eller så vill man sätta dit mig för det man tror att jag har gjort. Men förutom det så får jag lika ofta kommentarer om hur jag borde förändra mitt utseende. Jag får kanske runt tiotal meddelanden efter varje selfie eller instastory där min leverfläck under läppen syns. Vissa är bara spydiga som "Men är det en leverfläck eller piercing? Kan inte sluta titta" eller så är det mer konkret "Get rid of that fucking mole it looks disgusting". Jag har alltid tyckt att min leverfläck är charmig, om jag ens har tänkt på den. Jag föddes med den och med åren har den växt, skulle den bli stor som ett blåbär skulle jag självklart ta bort den men just nu bryr jag mig inte. Och det är så märkligt att man får så mycket kommentarer om någonting som idag anses som en defekt. Jag är inte perfekt och det ser man tydligt på mina selfies och det ska jag få höra. Det jag har kommit fram till är att desto större man blir socialt desto mer objektifierad blir man. Men jag vet ju att alla egentligen blir det, bara de att är man en privatperson får man förmodligen inte tusentals meddelanden från främlingar som skriver åt en att förändra ens utseende. Jag menar inte att jag är en narcissist och bara vill höra bra saker om mig själv, jag tänkte på det - att jag är så glad över att jag är trygg i mig själv och har inte lagt en tanke på att jag kanske borde ta bort leverfläcken då så många säger det till mig. Men självklart får man sig en tankeställare när man får så många kommentarer om det. Men det jag vill ta upp är hur märklig den här världen är? Tänk att vi lever såhär? Och undra varför så många av oss vill förändra oss själva. Om det så är att man slutar äta mat och springer milen varje dag för att gå ner i vikt, klipper av håret för att det nu är inne eller köper dyrt löshår för att alla nu rekommenderar hairtalk. Man vill alltid ha de senaste modet eller de bästa produkterna för att ha en fin hy. Vi lever ju i ett samhälle där man aldrig är nog, och jag har sett det så tydligt nu och antar att det här bara är början för mig vilket känns okej för jag mår väldigt bra i mig själv. Men jag kommer vilja försöka bidra till att någonting förändras, hur vet jag inte, men alla kan göra något. Det blev kanske ett flummigt inlägg, jag vaknade vid sju och smuttar fortfarande på första koppen kaffe men kände att jag ville skriva av mig lite när jag vaknade till så många knepiga meddelanden imorse. Jag blir lite ledsen, inte för min egna skull, utan när jag funderar på varför det är såhär. Varför så många unga tjejer ser en offentlig person och genast vill göra allt för att se ut som personen, och jag blir ledsen när jag tänker på att så många får höra åsikter om ens utseende och tar åt sig. Jag blir genuint ledsen. För hur klyschigt det än låter, alla är vackra precis som dom är och det är "felen" som gör oss vackra. När jag började blogga ville jag inspirera i form av tankar och psykisk ohälsa, jag hade aldrig trott att det två år senare skulle vara tjejer som skulle skriva till mig för att fråga hur jag gör för att se ut som jag gör. Det är så märkligt för mig, så kanske borde jag bjuda på mer osminkade bilder så ni ser att även jag både har finnar, rynkor och allt det där som alla andra i hela världen har. Kanske borde jag vara mer tydlig med att även om jag lägger upp en fin bild på mig själv i en leopardklänning så ser det inte så perfekt ut när man tittar nära. Mitt födelsemärke gör mig till Maja, alla mina nära och kära säger det - och jag vet att det är Maja. Och det är de viktiga. Länge leve mitt födelsemärke, och länge leve mig själv. Här är en bild från exakt just nu. Akrylnaglarna är slitna och alldeles för långa, uppe på kinden har jag två stora finnar som gör jätteont och mascaran från igår tvättades tydligen aldrig riktigt av. Och det är Victors gamla blåa slitna t-shirt jag har på mig.
