Tre vackra år | Maja Nilsson Lindelöf

Under vistelsen i Sverige fyllde ju Ted Louie tre år och det firades med hela tre kalas.

Tre år. Tänk. Det känns som igår och samtidigt inte. Det känns som om att jag har varit mamma till honom i hela mitt liv samtidigt som det känns som om att det var igår man satt där orolig på sjukhuset med en liten fågelunge i famnen, ovetandes om exakt allting.

Jag har så mycket att tacka det där lilla livet för. Han gav ju mig meningen med livet.

Idag är han en sån fin och stor men samtidigt en sån liten kille. Han är den absolut roligaste människan jag vet, kanske för att vi är så lika varandra han och jag. Vi har samma humor och skrattar åt samma saker. Han är redan ironisk och har en finurlig blick när han gör något som han vet om är lite tokigt. Vi har samma minspel och uppskattar samma saker. När det regnar ute ropar han "myyyysigt mamma" och så sent som i fredags när det var dags för fredagsmys sa han "glömma tända ljus mamma", sagt och gjort, det var bara att tända ljusen fast solen lös utomhus. Han har en sån fin själ. När vi leker med andra kompisar som är lite mer hårdhänta leker han samma lekar fast alltid med mycket mer varsamhet. Slår någon hårt med en pinne gör Ted Louie likadant, fast betydligt svagare. Han är rädd för att åka för höga rushkanor och råkar han göra illa Francis blir han ledsen själv. Han är en fin stark men känslig själ. Han är medveten och varm. Och kärleksfull och glad. Och väldigt bestämd. Han är verkligen en mix av oss två. Det snälla omtänksamma och lugna har han fått från sin pappa, humorn och bestämdheten, från sin mamma.

Jag är väldigt stolt över den killen han har blivit. Vi har gjort ett bra jobb som förstagångsföräldrar. Han lyssnar och respekterar. Men är också alltid tillgänglig för bus och skratt.

Innan jag fick barn trodde jag alltid att barn var som gulligast när dom var små bebisar. Men sen fick man en treåring och för varje dag blir han bara tussigare och tussigare. Och han har aldrig varit gulligare eller sötare. Aldrig. Hans runda kinder och hans stora hår som är alldeles ruffsigt på morgonen slår allting. Helst i en pokémon pyjamas med yoghurtfläckar på. Sättet han säger "kanskje" på kommer jag alltid att bevara i min minnesbank och alla fraser han mixar på svenska och engelska (med accent) lika så. I fredags stod jag och lagade middag i köket och han kom inspringandes till mig. "Mamma leka mig in my room?", snart svarade jag, och han svarade snabbt okej och sprang iväg. Sen kom han tillbaka lika fort, stannade i dörröppningen och sa "I love you mamma". Den stunden, livet, kärleken som strömmade i hjärtat. I love you min lilla älskade vackra Ted Louie. I love you.

Tre år och vi har lärt oss så mycket. Om föräldraskap. Varandra. Livet. Han har lärt mig att det är viktigt att ha tålamod. Och att vara snäll. Att njuta av stunden här och nu och att det faktiskt inte finns någonting viktigare än att sitta med just honom, i hans rum och rabbla upp alla namn på alla dinousarier som någonsin har funnits. Han har lärt mig att leva, här, och nu. Att det viktigaste vi har är varandra och att en dålig dag alltid kan bli bra. Han har lärt mig att njuta av det lilla, att sitta och titta efter en myra i en regnig skog kan vara roligt. Att äta pannkakor i soffan en lördagsmorgon är lyx och att bada i ett halvljummet badkar med 300 leksaker kan vara mysigt.

Jag är så glad att just han blev min första son. En bättre son kan jag inte tänka mig. Jag är alltid så stolt över honom i alla situationer och han har blivit min plus-en genom åren. Vi lever ju ett sånt speciellt liv ibland och även om jag har jobbat så har jag spenderat en så mycket tid med honom som jag är så tacksam över. Vi mot världen, i tre år. Tack vare Ted Louie lyser solen på ett annat sätt och alla motgångar jag möter är så mycket mindre. Han har gjort mig hel dessa tre åren.

Och jag längtar efter att leva livet med honom. Samtidigt som jag vet, precis som Ted Louie lärt mig, att det är så viktigt att vara här, och nu.

Ted Louie. Livets livskamrat, son, storebror, barnbarn och vän. Du är den finaste själ jag känner och jag kommer alltid att vara så oändligt stolt över vem du är och att jag får kalla dig för min son.

Min förstfödda son, min Ted Louie .