Tvåbarnschock | Maja Nilsson Lindelöf

Nu har jag varit tvåbarnsmamma i fyra månader och jag antar att det mesta har sjunkit in nu. Jag tänkte skriva om det här för ett bra tag sedan och då hade det nog låtit helt annorlunda men nu är jag liksom på andra sidan.

Jag gjorde en intervju förra veckan där jag fick frågan om tvåbarnschocken och ja, vilken chock! Mest kanske för att jag innan tänkte, hur stor skillnad kan det egentligen bli med två?? Men jo, skillnad blir det. När en har fått rena kallingar eller blöja så är den andra hungrig. När en vilar är den andra vaken trots att man försökt tajma in det så bra man kan. När en är hungrig är den andra mätt. Ja ni vet. Så rullar det på hela dagen så vissa dagar är man ju absolut, helt slut. När Victor inte är hemma och jag har lyckats natta båda två samtidigt lägger jag mig vid åtta raklång i sängen och bara andas en stund. Känslan av seger är total. Däremot blir ju kärleken dubbelt så stor och att ha småbarn gör det i princip omöjligt att ha dåliga dagar. Jag vet inte senast jag hade ångest eller kände mig ledsen, jag är mer obrydd överlag när det kommer till onödigt skit för jag har typ bokstavligen inte tid att bry mig. Att ha blivit mamma har gjort att jag har växt väldigt mycket som person och jag är väldigt stolt över den jag är idag. Jag är väldigt tillfreds överlag och det är inte mycket som rör mig i ryggen.

Jag har älskat dessa fyra månader så mycket. Det har varit hektiskt, och fantastiskt, och allting har känts så komplett. Att även få följa killarnas band med varandra har varit så vackert och jag ser så mycket framemot livet med dom och att få följa deras brödraskap. Jag hoppas att dom kommer att vara bästa vänner föralltid. Allting gick ju väldigt bra redan från början och Ted Louie har varit så fin från första stund. Däremot märker vi att desto större Francis blir, desto hårdare blir kramarna, pussarna och buset från Ted Louie, så vi behöver ha lite koll.

Skillnaden med tvåan är ju absolut rutinerna. När vi gör Ted Louie redo för sängen gör vi såklart även det för Francis och har gjort sedan dag ett. Så han har faktiskt sovit från 7 halv åtta till sex, sju på morgonen. Med några flaskmatningar där på natten som vi i princip gör i sömnen. Ofta går vi oftast upp med TL först innan Francis vaknar. Sömnen vet jag var så otroligt jobbig med Ted Louie och jag ska inte ropa hej än men hittills är vi väldigt bortskämda med bra sömn. Och vilken skillnad det gör, så länge man får sova så går ju resten av dagen bra. När vi väl har haft dåliga nätter är vi som två zombies här hemma som tjivas om allt möjligt. Så rutiner håller vi överlag, räknar hans naps, tajmar in maten etc. Med första vet man ju inte riktigt vad man håller på med och allting blir lite som det blir. Men med tvåan, stenkoll på rutinerna.

Så fyra månader gammal nu. Francis kan vända på sig nu och gör det helst redan efter en sekund på rygg. Man ser att han försöker ta sig fram redan så han kommer nog att krypa ganska så tidigt. Han kan sitta själv med lite stöd en liten stund och är allmänt en ganska så stark bebis. Känns som om att allting går mycket fortare med honom än med hans storebror, däremot var ju Teddan för tidigt född också så kanske har det med saken att göra. Men vi har skojat lite om att Ted Louie är min son, lite lat och klumpig, och Francis är Victors son, atletisk och snabb.

Han är en glad bebis och han skrattar, pratar och ler. Det gulligaste är när Teddan kommer hem från förskolan och Francis ser honom igen efter x antal timmar isär. Mitt hjärta känns aldrig så fullt som dom minuterna när dom kramas efter en dag ifrån varandra. Och när Ted Louie är ledsen blir han genast glad bara han är nära Francis. Ibland när han är sur (treårstrotsen är här om vi säger så) får jag lämna rummet för att han bara vill vara ensam med Francis en stund. Så gulligt.

Med tvåan flyter allting helt enkelt på mycket mer och livet liksom fortsätter. På ett bra sätt tycker jag. Det är roligare och man är inte alls lika orolig eller stressad. Jag njuter väldigt mycket, den här gången vet man ju mer hur snabbt allting faktiskt går. Och det märks i sättet man tänker. När han vände sig första gången blev jag så chockad över att han REDAN vänder sig och det fick mig att njuta lite extra hela den dagen. Som en påminnelse att hallå, tiden går. Med första barnet är man mer exalterad över all utveckling, men med tvåan blir man såklart exalterad men även lite nostalgisk över att allting verkligen går så snabbt. Det gäller att inte glömma bort det.

Jag skulle säga att skillnaden från ett till två barn är att man är mer avslappnad, lugn och glad. Mer trött såklart, men det hör ju till. Man blir betydligt mer effektiv och allting handlar om planering och effektivitet. Jag kan få mer gjort en morgon än vad jag gjorde totalt på en vecka innan barn. Jag känner mig så lycklig och hel. Det är en otrolig känsla att ligga i sängen och se sina två avkommor ligga där intill varandra och gosa. Min lilla familj. Så summan av kardemumman är att chocken har lagt sig, jag känner mig som mig själv igen och livet bara rullar. Och då mår jag som bäst, när livet bara rullar.

Ikväll väntar fredagsmys hemma bara vi fyra. Vodkapasta står på menyn och jag ska ta mig ett glas rödvin. Victor ska snart åka och hämta Teddan på förskolan och jag ska ställa fram fredagsmys och tända ljus. Utanför är det bokstavligen storm så vi stannar inne resten av dagen. Fredagar ändå, älskar dom.

Önskar er en fantastisk helg.