Jag har haft en väldig bra vecka den här veckan, jag hade möte med min livscoach igår och det kändes lite konstigt och fint att jag just nu inte har någonting speciellt som tynger mig. Det jag ska jobba med de här veckorna är mitt jobb och så ska jag börja skriva en tacksamhetslista. Jag har märkt, och tydligen min livscoach att jag ofta förminskar mitt jobb mest hela tiden. Idag är det inne att vara stressad, ha mycket att göra, så mycket projekt på gång att man knappt hinner andas och att karriären bara går spikrakt uppåt. Dels så har jag lyssnat på Framgångspodden med Isabella Löwengrip där hon sa det att om man som entreprenör har mycket att göra och är superstressad så är det ingenting att vara stolt över utan då fördelar man sin tid fel. Och min livscoach frågade om inte själva idén med att just jag jobbar med det jag gör är att kunna jobba från där vi bor och kunna vara med Victor och ha ett vanligt liv. Och om inte själva poängen med att vara egen är att verkligen kunna bestämma över sin tid även om man såklart måste ha perioder där man jobbar och sliter som en galning. Sen läste hon upp mina personliga mål för mig som bland annat är att bli ångestfri och bli mer lycklig. "Tror du att du blir lyckligare av att jobba mer?". Och så blev det tyst. Det har slagit mig att jag nästan kan skämmas när jag "gör för lite" eller har det "för lugnt". Det är nästan fult, speciellt när man jobbar med det jag gör. Om nått får jag ju höra att jag inte jobbar överhuvudtaget och bara egentligen är en hemmafru så att då aktivt skriva att det just nu är lugnt är ju som att be om nackskott. Ofta när jag presenterar mig och får frågan om vad jag gör så säger jag det inte alls med stolthet, kan nästan skoja om det. "Nej jag bloggar du vet", "sociala medier och sånt", och varje gång har Victor sagt åt mig att sluta säga så just för att jag gör så mycket mer än det. Jag förminskar mig själv och det vet jag ju beror på år efter år av att höra svärord om hur man som fru till en fotbollsspelare inte är värd särskilt mycket. Så nu fick jag i läxa att skriva en arbetsbeskrivning om mig själv. Tydligen ska det vara bra och viktigt att på svart och vitt faktiskt få se vad jag gör på en hel vecka. Sen ska jag börja skriva en tacksamhetsdagbok varje kväll. Jag testade för första gången igår (jag somnade i soffan när vi tittade på fotboll men jag rabblade upp tre saker i huvudet innan jag hann somna om i sängen). Det blev; 1. Att jag har skrattat så jag har ont i magen med Kenan hela dagen. 2. Att jag har Kenan som en nyckelperson i mitt liv som alltid ger mig så mycket glädje. 3. Att jag inte hade några tunga tankar när jag pratade med min livscoach på morgonen. Jag märkte redan då en annan slags harmoni i mig och kan verkligen tänka mig att det här gör att man generellt blir en lyckligare människa. Man kan välja att skriva ner dagboken på papper, i mobilen eller i huvudet. Jag tänkte varva lite, jag köpte faktiskt en fin liten bok för ett tag sedan som jag tänkte skriva i. Tror att det kan vara ett fint minne om några år. Nu ska jag dricka kaffe och ringa Sanna, vi ska ha ett så himla roligt möte angående podden om en timme!
