Så var man hemma igen. Idag har jag riktig måndagsångest fast det är onsdag, det är så svårt att mixa livet med en fotbollsspelare och vara entreprenör ibland. Victor får spontant ledigt tre dagar och vi vill åka iväg på en weekend, men då hamnar ju alla mina måsten på vänt och jag blir kluven mellan att jobba och att leva i nuet. Mitt mål med 2018 är ju verkligen att leva mer i nuet och att bli av med min ångest, därför försöker jag ofta stänga av helt när jag åker iväg sådär. Kanske inte så proffsigt men någonting som krävs av mig, att ha igång en mailslinga kan förstöra en hel lunch för mig och därför stänger av allting. Det viktiga är Victor och den där paellan, inte ett samarbete eller kläder som ligger på posten. Längtar tills jag har mer balans. Det blev som en käftsmäll att komma hem iallafall, så idag ska min engelska telefon installeras och det ska bli min jobbtelefon från och med nu. Att ha ens vänner i samma Whatsapp som ens kollegor gör det svårt att urskilja på vad som är viktigast att svara på. Eller snarare, vad som är viktigt på att svara just i stunden. Vid lunch igår gick vårt flyg. Väldigt skön tid att flyga, vi hann äta en mysig frukost innan vi tog taxi till flygplatsen. Här har ni mannen i mitt liv, är inne i någon slags pik just nu och har ALDRIG varit såhär kär i honom. Kan inte låta honom vara. Vi kom hem till regn (såklart he he) men det var lite mysigt faktiskt. Vi lagade en tacos för en hel familj som vi åt till både lunch och middag. Vi började titta på serien Grå Zon och vid elva somnade jag i soffan. Jag vaknade redan vid sju imorse så nu ska jag beta av mailen, ringa samtal och förbereda inläggen om Barcelona. Senare idag ska jag träna och steama ansiktet, hämta ut paket och packa upp. Ikväll ska det poddas också!
